BO ANTONI. Tror att Byggnads tänker till mer än en gång innan de varslar om strejk.
Snart är det bara tre veckor kvar till avtalslöshet. Kommer ni hinna förhandla fram ett nytt avtal?
– Jag vet inte. Vi har gjort väldigt klart vad vi vill åstadkomma. Vi vill åtminstone tillbaka till det läge vi var i före strejken 2007. Då fördes ett antal förändringar in i avtalen, bland annat att fler ska arbeta på ackord. Idag är det mellan 15-20 procent som gör det. Om inget nytt avtal tecknats före den 1 april fortsätter avtalsvillkoren som gällt under 2008 att gälla, vilket innebär att det inte blir några löneökningar den första april.
Hur påverkar lågkonjunkturen och finanskrisen de pågående förhandlingarna?
– Det borde vara en mothållande faktor. Jag hoppas och tror absolut att Byggnads tänker till både en och två gånger innan man varslar om strejk i år. Det känns inte som det är rätt tajmning för strejk när exportindustrin har det som de har det. Det vore orimligt att Byggnads skulle driva krav som industrin knappt kan drömma om, det är en skillnad nu. Vi borde snegla mer mot exportsektorn. BI är för frihandeln och kommer inte att medverka till att stänga gränserna.
Enligt Medlingsinstitutets statistik är bygg i topp under 2000-talet både i konflikter och tvister. Vad beror det på, tror du?
– Det betyder att bland andra Byggnads med hjälp av strejk tilltvingat sig regler som arbetsgivarna anser motverkar byggnadsarbetarnas och företagens konkurrenskraft. Under pågående strejk är arbetsgivarnas förhandlingsposition närmast obefintlig. Vi har inget motmedel mot strejk utan tvingas acceptera de krav som ställs.
Hur är relationerna just nu?
– Jag tror att vi har helt olika målbilder om hur byggsektorn ska utvecklas. Byggnads strävar efter ett system där ombudsmännen ska företräda byggnadsarbetarna i allt, medan vi tycker att så mycket som möjligt ska skötas i företagen mellan ledning och medarbetare. Jag förstår inte vad Byggnads är rädda för och upplever ofta att de säger en sak, men menar en annan, till exempel när det gäller granskningsuppgifterna. De säger att det är för att arbetarna ska få rätt lön, jag tror att det handlar mer om att föra statistik på enskilda företags löneläge. Löner kan vi diskutera i statistikform, inte på individnivå. Vi förstår inte varför de måste veta vad oorganiserade tjänar. Det skapar dessutom onödig administration ute i företagen att skicka några hundra tusen löneuppgifter varje år till Byggnads.
Byggnads har åkt på ett par juridiska bakslag de senaste åren. Hur mycket har dessa påverkat relationen mellan BI och Byggnads?
– Varje civiliserat samhälle har lagar som reglerar hur vi ska förhålla oss till varandra. Det gäller även avtalsslutande parter. Den som gör fel borde självklart medverka till att rättställa det som är fel utan att anklaga motparten för något. I fallet med granskningsavgifterna har Byggnads har gjort det först när Europadomstolen sagt att det var fel. Samma sak gäller för granskninguppgifterna för ickemedlemmar, som visat sig strida mot personuppgiftslagen, PuL. Vi har erbjudit att företagen ska lämna löneuppgifter på Byggnads medlemmar.
Vad betyder traditionerna i byggsektorn, historiken?
– Byggbranschen är både väldigt förändringsbenägen och samtidigt konservativ. Branschen är fortfarande delvis skråindelad på arbetsplatsen trots att vi har ett gemensamt mål, att bygga huset. Anställningsvillkoren är väldigt olika beroende på vilket kollektivavtal som ska tillämpas. Det får till effekt att varje organisation bevakar sina intressen.
På central organisationsnivå är det mer oförklarligt att vi har så olika åsikter. Jag förstår inte varför Byggnads medlemmar ska tvingas arbeta på ackord om deras arbetsgivare tillhör BI medan månadslön går bra hos andra arbetsgivare. Företagen borde i samråd med medarbetarna själva få välja löneform. Det naturliga är, om inte överenskommelse träffas om ackord eller annan löneform, någon form av tidlön, kanske med en del i resultatet om det går bra. Det tror jag de flesta vill ha. Påtvingade ackord fungerar inte.
Vilken betydelse har du och Hans Tilly som personer för hur relationerna mellan de bägge organisationerna utvecklas?
– Det är klart att både ordförande i Byggnads och vd på BI har betydelse, men det är inte vi som personer ansvarar för att läget är som det är. Tilly företräder Byggnads och de mål de satt upp. Det är självfallet så att han ska uttrycka Byggnads åsikter. På samma sätt är jag talesperson för BI:s medlemmar och de mål som de har satt upp. Det är mitt jobb och det innebär inget problem för mig eftersom jag delar dessa åsikter. Det är lätt att personifiera frågor, men i detta sammanhang handlar det om faktiskt om helt oförenliga mål.
Ditt mål som vd i Sveriges Byggindustrier?
– Att byggsektorn ska vara konkurrenskraftig på egna meriter. Byggföretagen och byggnadsarbetarna ska vara framgångsrika och klara konkurrensen från utländska bolag och utländsk arbetskraft. Då måste kollektivavtalen vara utformade på det sättet att de stöder en sådan utveckling. Att det vi producerar har bland de lägsta livslängdskostnaderna i världen samtidigt som vi klara de sociala och miljömässiga aspekterna. Bygger vi fel får vi en felaktig struktur i samhället med stora samhällskostnader som följd. Det finns tyvärr flera exempel på bostadsområden som inte fungerar socialt.
Din största utmaning just nu?
– Största utmaningen är att få med Byggnads på en överenskommelse senast 31 mars som tillåter att man i företagen kan komma överens om arbetstider och löneform utan pekpinnar från BI eller Byggnads.
Bo Antoni
Ålder: 60 år
Familj: Carina och fyra barn, två egna och två bonus, fyra barnbarn, två egna och två bonus.
Bor: Villa i Sollentuna.
Fritid: Är fritidshantverkare, bygger på huset, golfar och åker motorbåt i skärgården när vädret medger sådana aktiviteter.
Bakgrund/erfarenheter: Född i Örebro, uppvuxen i Gävle, flyttade till Stockholm 18 år gammal. Har även bott och arbetat sex år utomlands, i Saudi Arabien, Storbritannien och Norge, under sin tid på NCC.
Utbildning: Väg- och vatteningenjör från KTH.
Karriär: Firade nyligen 10 år som vd för Sveriges Byggindustrier (BI), tillträdde 1999, egenföretagare och delägare i Grävbolaget i Stockholm, dessförinnan vd för ett miljöserviceföretag och 18 år i nuvarande NCC-koncernen.
Hjärtefråga: – Just nu vill jag gärna träffa en överenskommelse med Byggnads som tillåter att man i företagen kan komma överens om arbetstider och löneform utan pekpinnar från BI eller Byggnads. Drivkrafter:
– Jag vill se att byggbranschen är en riktigt attraktiv bransch ur alla synvinklar. Målen är en bransch utan svartarbete och kollektivavtal som stöder företagens och medarbetarnas utveckling. Tyvärr kommer inget av dessa mål att nås inom fem år.
– Det första målet kräver att människors skattemoral förändras radikalt. Den som handlar byggtjänster vitt betraktas nästan som dum i dag. Det är väldigt jobbigt för företag som inte vill jobba svart.
– Det andra målet kräver att Byggnads och BI ser varandra som samarbetspartners med uppgiften att utveckla byggbranschen. Avtalsförhandlingarna borde handla om hur detta uppnås och sedan om att komma överens om löner och andra ersättningar.
HANS TILLY. Byggnads ordförande tycker relationen till BI har blivit sämre.
Snart är det bara tre veckor kvar till avtalslöshet. Kommer ni att hinna förhandla fram ett nytt avtal?
– Ja, som läget är idag (måndag 2/3) ser det inte jätteljust ut. Eftersom vi uppfattar att vi inte kan ha normala relationer med BI så har vi begärt medling. Vi har haft en del samtal därefter. Jag är optimist och har inte stängt några dörrar. Med medlarnas hjälp hoppas jag att det går.
Vi vill ha en förenkling av avtalen och slå samman byggnads- och anläggningsavtalen. De är till 90 procent lika redan idag. Vi lade fram ett färdigt förlag till förhandlingsunderlag. Det har visat sig att det inte har gått att förhandla. Sex månader har gått snabbt. Nu är vi i tidsnöd. Men vi har aldrig pratat om konflikt eller haft en tanke på det. Det är Sveriges byggindustrier som har torgfört den åsikten.
Hur påverkar lågkonjunkturen och finanskrisen de pågående förhandlingarna?
– Att sysselsättningsläget ska vara avgörande för vilka villkor vi har är jag inte villig att skriva under på. Detta handlar för vår del inte om kostnadsökningar utan om ordning- och redafrågor. Vi har haft många diskussioner om att avtalen är krångliga och vi vill ta bort en del av det.
Enligt Medlingsinstitutets statistik hamnar bygg i topp vad gäller både konflikter och tvister. Vad beror det på tror du?
– Det beskriver väl det jag har sagt tidigare. Relationerna mellan Byggnads och BI är inte bra och har försämrats varje år. Tyvärr. Det är inte bra för någon av oss.
Byggnads har åkt på ett antal juridiska bakslag de senaste åren. Hur mycket har dessa påverkat relationen mellan Byggnads och BI?
– Prövningen av Lavalfrågan var det Svenskt Näringsliv som drev och finansierade i EG-domstolen, men jag tror att BI var positiv till det. BI stödde aldrig Byggnads. Det är konstigt att man å ena sidan tycker det är viktigt med kollektivavtal, men å andra sidan tyckte att det var bra att få en prövning av dem.
När det gäller granskningsarvodena var det BI som drev den i frågan i Europadomstolen. Vi har tagit konsekvenserna av detta. Bland annat har vi skurit ner vår organisation med drygt 22-23 procent och nu är vi inne i en omställningsprocess där våra förtroendevalda får göra mer av det ombudsmännen gjorde tidigare.
Vad gäller Datainspektionens invändning om granskningsuppgifterna tycker jag också att det är en ordningsfråga. Det är inte ett problem att teckna kollektivavtal med utländska företag, utan att kontrollera att de efterlever dessa. Det borde ligga i arbetsgivarna intresse också. Det är dessa tre frågor som gjort att förhållandet mellan oss och BI har försämrats.
Det jag är mest förvånad över är människosynen hos främst Svenskt Näringsliv, att en arbetare från exempelvis Polen är mindre värd rent lönemässigt och villkorsmässigt.
Vad betyder traditionerna i byggsektorn, historiken?
– Byggsektorn har varit mycket speciell i och med att vi har haft ett lagarbete, där fördelningen av förtjänsten har varit lika. Det vill vi bevara, medan arbetsgivaren vill ha mer individuell lönesättning. Men många gånger arbetar man två och två och då känns det inte bra att den ena tjänar tio kronor mer. Det handlar också om erfarenhetsåterföring. Den som har många års erfarenhet och lärt sig hur man jobbar effektivt kanske inte skulle vilja lämna ut sina knep om det innebar att han själv stagnerade lönemässigt, medan en ny, ung lärling kanske är snabbare och starkare på ett annat sätt. Med lagtänkandet jämnar det ut sig över tiden.
Det är bara 20-23 procent av byggnadsarbetarna som har ackordslön. Det är inte ackordets fel att hus möglar och att produktiviteten är låg. Vi måste återkomma till att utveckla byggsektorn och bli en bransch som folk har förtroende för. Alla undersökningar visar att mer integrerad planering på arbetsplatserna är bra, men rapporterna läggs i byrålådan.
Vilken betydelse har Du och Bo Antoni som personer för hur relationerna mellan Byggnads och BI har utvecklats?
– Vi spelar stor roll. Problemen, som jag ser det är att vi inte har en gemensam syn längre, även om vi inte alltid var överens förut heller. Jag tycker att arbetsgivarens sätt att driva rättsliga processer har påverkat relationerna negativt. Det har försvårat samarbetet. Man kan inte å ena sidan säga att kollektivavtal är viktiga och å den andra att de vi har är de sämsta i världen. Problemet är att vi står väldigt långt ifrån varandra i beskrivningen av verkligheten och hur vi upplever orsak och verkan.
Vilket är ditt mål som ordförande?
– Starka kollektivavtal i framtiden, bra lönenivåer, mer möjlighet till påverkan i byggprocessen, att vi ska få vara med och utveckla själva planeringsarbetet, så som det var på 1990-talet, och förbättra byggbranschens rykte. Nu har vi mer konfrontation med arbetsgivarna än samarbete kring produktivitet, säkerhet och trygghet. Jag upplever att relationen till Sveriges Byggindustrier (BI) var bättre på 1990-talet och att vi arbetade mer med branschövergripande frågor då.
Din största utmaning just nu?
– Att bevara våra starka, rikstäckande kollektivavtal och att få igång ett utvecklingsarbete i byggbranschen som inte innebär att vi sticker knivar i ryggen på varandra och att vi släpper hämndbegäret: att vi släpper de domar som gått emot oss och att arbetsgivaren släpper att de har förlorat frågor i samband med avtalsrörelserna. Vi har för mycket skit bakom oss för att vi ska kunna se klart för framtiden.
Tror du kollektivavtalen hotade?
– Nej, jag tror att vi alla tjänar på bra fungerande system. Jag tror dock inte att vi kommer att vara överens alltid. Jag arbetar för att byggnadsarbetarna ska tjäna så mycket som möjligt och Bo Antoni arbetar för att byggföretagen ska göra det. Det kommer i konflikt med varandra förr eller senare.
HANS TILLY
Ålder: 59, fyller 60 i augusti.
Familj: Tre barn, sex barnbarn, särbo som har två barn.
Bor: Stockholms innerstad sedan 1995.
Bakgrund/utbildning: Född och uppvuxen i Linköping. Utbildad murare. Arbetade som murare i Linköping mellan 1966-82. – Jag valde att bli byggnadsarbetare framför allt för att det var bra förtjänst, god kamratskap och frihet i arbetet. Jag känner mig fortfarande som byggnadsarbetare fast jag inte har jobbat som det på många år.
Fritid: Tycker om att titta på sport, särskilt ishockey. Vandrar när tid medges, gärna på Mallorca på våren. Gillar att bygga, bland annat på sommarhuset, när tid medges.
Karriär: 1982-88 ombudsman på Byggnads i Linköping. 1988-1991 studiesekreterare
på förbundskontoret. 1991 valdes han in i Byggnads ledning. 1994 blev han andre ordförande och sedan 2002 är han ordförande. Han är också ordförande i Riksbyggen. Det fackliga engagemanget tog fart vid regeringsskiftet 1976, då en borgerlig regering vann valet.
– Det var en brytpunkt då jag kände att det var dags att själv ta ansvar, men det var också en slump att jag blev tillfrågad. Det fackliga intresset kom före det rent politiska.
Hjärtefråga: – Byggnadsarbetarnas villkor. Jag har ett stort intresse för samhälls- och fackliga frågor.
Drivkraften: – Det är förstås våra medlemmars villkor på arbetsplatserna.