Våren 2010 planerade vi en serie av bim-konferenser runt om i landet. De flesta fick vi ställa in, eftersom vi inte fick några deltagare, eller alltför få för att kunna genomföra konferenser. Det kunde handla om 5-10 anmälda. Under den gångna vintern bestämde vi att, trots de negativa erfarenheterna, försöka genomföra en konferens i Göteborg i mars 2011. Och nu hade intresset väckts – vi hade 178 anmälda och anmälningarna strömmade in i en strid ström, så sent som någon timme innan konferensen skulle börja kom det anmälningar. Detta är bara ett av många tecken på att bim "kommit på allas läppar".
Men vad är bim – och vad är det inte?
Med rätt användning av bim kan man förändra bygg- och förvaltningsprocesserna. Från många håll får vi goda exempel på projekt där man tagit fram bättre beslutsunderlag, exempelvis genom att ta fram fler alternativa lösningar eller bättre kalkyler i tidiga skeden. Att i projekteringsskedet göra kollisionskontroller mellan t ex byggnadsstomme och installationer är nog för de flesta i dag en självklarhet – för bara ett par år sen försökte många samgranska ritningar på ett ganska ålderdomligt och omöjligt sätt. Allt fler inser det stora värdet av att i förväg simulera en byggnads beteende – luftflöden vid olika belastningsfall, akustiska förhållanden, energianvändning som funktion av olika installationer och olika beteenden med mera.
Bim handlar också om den kanske ganska tråkiga hanteringen av stora informationsmängder. Med rätt systematik och användande av de standarder som finns kan vi undvika manuella överföringar mellan olika aktörer – och därmed de risker för fel och misstag som finns vid varje manuellt steg. Men det krävs också utbildningsinsatser och fortsatt utveckling. Vid vår ovan nämnda Göteborgskonferens i mars ställde vi frågan om hur många som kände till Bygghandlingar 90. Genom handuppräckning kunde vi konstatera att det var cirka en tredjedel av auditoriet. Ett ganska dåligt utfall i sig, men på följdfrågan – hur många har läst? – blev det ett än mer nedslående resultat, högst ett 10-tal personer av över 170. Det behövs nog en ganska stor informations- och utbildningsinsats för att nå ut med alla frågor. Och utbildningar, liksom utvecklingen av arbetssätten, ska med fördel gå över de traditionella "skrågränserna". Projektörer bör förstå förvaltares villkor, byggare bör förstå projektörer, förvaltare bör förstå byggare - och vice versa i alla kombinationer. Genom att förstå varandra kan man se och utnyttja utvecklings- och förbättringspotentialen.
Det är också viktigt att slå fast, och ständigt påminna om det, att BIM inte "går av sig självt". Det handlar inte om att köpa ett antal program, installera dem och sen jobba på som förut. Det handlar om att ifrågasätta och förändra sina processer och samarbetet med andra aktörer i de övergripande processerna. Några roller kan förändras eller försvinna – nya kommer till och utvecklas. Detta är en nödvändig och nyttig utveckling. Samhällsbyggnadssektorn omsätter mycket stora belopp i investering och underhåll av byggnader och anläggningar. Som i andra näringsgrenar måste man utvecklas och effektiviseras, bim är ett verktyg i det sammanhanget - genom att successivt öka användningen och förändra arbetssätten kan vi nå stora effektiviseringsvinster.
Med denna krönika tackar vi – "ByggnadsInformationsMissionärerna" för oss, vi återkommer säkert i debatten på olika sätt, men de regelbundna krönikorna i Byggindustrin avslutas nu.