Det perifera blev centralt. Det som avgjorde när Sveriges byggindustrier, Bi, och Byggnads skulle komma överens första helgen i mars var inte 2,6 procent eller 3,5 procent. Det var ackordslönerna för ställningsbyggarna och för dem som monterar undertak.
– Vi var beredda att stoppa hela Byggsverige om vi inte fick igenom de två frågorna, säger Torbjörn Johansson när det nya avtalet är några dagar gammalt.
Med kort varsel tar han emot i Byggnads nyrenoverade och ljusa lokaler på Hagagatan mitt i Stockholm.
En vecka tidigare gav Torbjörn Johansson en mycket mörk bild av läget, när Byggindustrin ringde.
– Jag tyckte att vi hade kört fast i alla frågor, det lutade åt strejk.
Det skulle ha paralyserat omkring 120 bygg arbetsplatser. Enligt Bi:s beräkningar hade så många som 12 000 byggnadsarbetare kunnat bli sysslolösa.
På kvällen fredagen den 2 mars fick parterna stränga order från medlarna: ”Nu löser ni det här!”
Så när vi andra trodde att den stora stötestenen var LO-samordningen kring 3,5 procent kontra industrins märke på 2,6 procent hängde det i själva verket på ackordslistorna för två jämförelsevis små grupper.
– Det är ett pytteproblem om man ser till hela Byggnads. Men de här två grupperna har släpat efter i många år. Att inte lösa detta hade känts som ett svek, säger Torbjörn Johansson.
Måndagen den 4 mars klockan 11.00 meddelade parterna att ett avtal var klart. I stället för 3,5 procent blev det 2,6. På sin hemsida har Byggnads fått skäll från arga medlemmar.
– Vi måste ha förståelse för att folk blir förbannade. När vi vinkar för konflikt känner många medlemmar att de vill ge arbetsgivaren på moppo. Men vi sa aldrig att vi skulle knäcka industrinormen, som arbetsgivarna kallar märket. Och vi har aldrig någonsin fått det vi har begärt.
Byggnads har slagits för att få med arbetsmiljön och säkerheten i avtalet. Bi gick till Arbetsdomstolen, AD, för att få fastställt att den frågan skulle hållas utanför årets förhandlingar. Nu är parterna överens om att en arbetsgrupp ska ägna sig åt detta.
Samtidigt drar Bi igång sin stora satsning på säkra arbetsplatser.
– Vi har aldrig sagt att man ska införa arbetsmiljöcertifiering av alla arbetsplatser och ett system med gröna kort över en natt. Men arbetsgivaren vill inte diskutera vårt förslag utan bara sitt eget projekt.
En annan viktig fråga har varit retroaktiva löner efter strandade förhandlingar. Bi anser att den nya lönen ska betalas från den dag då man har gjort upp, Byggnads anser att den nya lönen ska gälla för hela den tid då ett projekt pågår.
– Nu har vi fått fastställt att prestationslöneförhandlingar alltid gäller hela projektet, så jag hoppas att arbetsgivarna slutar med de där dumheterna.
Samtidigt vill Torbjörn Johansson passa på att ge sin motpart, Bi:s vice vd och förhandlingschef Mats Åkerlind, en eloge.
– Han är värd beröm. Det var inte lätt för honom heller att få ihop ackordslistorna som var en förutsättning för att kunna träffa avtal. Han ryckte och drog i snören för att få med alla på tåget och han undvek den prestige som det lätt blir fråga om i förhandlingar.
När det nya Byggavtalet presenterades skulle en ny anda av samförstånd ersätta gammalt groll. Men i stället har det varit dålig stämning och mycket osämja på arbetsplatser runt om i landet.
– Byggnads och Bi har alltid slagit varandra i skallen och anklagat varandra för att vara fähundar. Vi har betett oss dåligt på båda sidor. Detta lever kvar ute i våra organisationer. Det tar tid att ändra attityder.
Samtidigt håller Torbjörn Johansson inte med om att byggbranschen har varit särskilt konfliktdrabbad.
– Jag var aldrig med om något bråk när jag jobbade ute på byggena.
Men det är ju massor av konflikter. Det kan du väl inte förneka?
– Det där är inte riktigt sant. Däremot har vi och arbetsgivarna lurat varandra, vi har ändrat i texter och vi har hållit på med juridiskt trixande. Och sådant smittar nedåt genom organisationen.
Till skillnad från vad som har varit vanligt på den övriga arbetsmarknaden kämpar Byggnads för att behålla ackordslönerna medan Bi vill ha bort dem.
– Vi har sagt att ok, då kör vi med lönetabeller. Men arbetsgivaren vill att vi ska ha individuella löner. Det skulle försvaga oss. Tjänstemän har högt individuellt förädlingsvärde. Arbetare är utbytbara och måste skaffa sig kollektiv makt. Det får vi inte med individuella löner. Det är en ideologisk strid där vi aldrig kommer att ge efter.
Sedan flera år tar utländska byggare marknadsandelar i Sverige, framför allt inom anläggningsbyggandet. Torbjörn Johansson håller med om att också Byggnads medlemmar har ansvar för de svenska byggföretagens konkurrenskraft.
– Ja, men det ska inte innebära sänkta löner. Vi ska ta ansvar genom att bejaka nya idéer och arbeta så rationellt som möjligt. Det är också ett argument för att behålla ackordslönerna.
Har Byggnads blivit starkare eller svagare de senaste tio åren?
– Vi har förlorat medlemmar och storlek ger styrka. Vi måste vara starka när Svenskt näringsliv och den sittande regeringen bekämpar facket brutalt. Om de lyckas får vi fackföreningar av fransk modell, som ägnar sig åt jippon och dumheter i stället för att göra upp under ordnade former.
Hur ser Byggnads ut om fem år?
– Då måste vi ha brutit den sjunkande medlemstrenden.
Om Torbjörn Johansson
Namn: Torbjörn Johansson.
Ålder: 49 år.
Gör: Avtalssekreterare på Byggnads.
Familj: Hustru och fem barn.
Yrkesbakgrund: Snickare, bland annat anställd hos Skanska.
Övrigt: Bor i centrala Stockholm men veckopendlade länge till uppväxtstaden Skara. ”Det blev fruktansvärt slitsamt”.