Hans miljöengagemang föddes ur en längtan att hjälpa fattiga människor till ett bättre liv. I dag kämpar han för att minska klyftan mellan de åtgärder som vetenskapen säger att planeten behöver och de åtgärder som politikerna anser vara genomförbara. Steget från hans ursprungliga mål är inte så långt som det kan verka vid första anblick – världens fattiga drabbas allra hårdast av klimatförändringar och miljökatastrofer.

Trots den enorma utmaningen som övergången till en fossilfri värld utgör, och trots bristen på politiskt ledarskap som uppvisades på klimattoppmötet i Doha förra veckan, bär Johan Rockström på en smittande optimism och entusiasm.
Han tycker engagemanget inom näringslivet, inte minst inom byggsektorn, är en källa till hopp.

– Det händer mycket mer inom näringslivet än inom politiken. Diskussionerna har flyttat från miljöchefens skrivbord till styrelserummets centrum.

Han menar att hållbara affärsmodeller kommer starkt i Asien, särskilt i Korea och Thailand.

– De särar inte på hållbarhet och tillväxt. För dem finns bara hållbar tillväxt. Vi riskerar att bli akterseglade. Det gäller även inom bygg.

Men även om Johan Rockström ser positivt på utvecklingen inom näringslivet har han ett i grunden dramatiskt budskap om planetens tillstånd. Färska mätdata visar att klimatförändringarna kommer tidigare och med större kraft än forskarvärlden trodde för bara fem till tio år sedan.

– Välj vilken miljöparameter du vill. I princip alla, med några få undantag såsom sulfat, rör sig snabbt i fel riktning. För klimat och biologisk mångfald har säkra nivåer överskridits och följer det som vi definierade som värsta tänkbara scenario för bara några år sedan.

Ett konkret exempel är Arktis smältande istäcke. Utbredningen var rekordliten sommaren 2007. Sedan slog den nytt lägstarekord 2010. Och igen 2012. Det Johan Rockström och hans kollegor oroar sig för är att istäcket blivit så litet att det passerat en kritisk gräns där isen obönhörligen och abrupt kommer att fortsätta minska. Ett intakt istäcke är jätteviktigt för ett stabilt klimat på jorden eftersom det fungerar avkylande. Inkommande värme från solen reflekteras tillbaka ut i rymden av det vita istäcket. När det smälter absorberas värmen i stället av det mörka vattnet vilket gör att isen smälter ännu snabbare. Det blir en ond cirkel som tar vid när isen når en kritiskt låg nivå.

Johan Rockström och hans forskarkollegor menar att den typen av kritiska gränser också finns för de stora biologiska, kemiska och fysiska processerna som reglerar jordens miljö.

– Vi har identifierat de processer som vi måste skydda för att hålla kvar jordens miljö i ett önskvärt tillstånd. Vi kallar dem för de nio planetära gränserna.
För sju av de nio parametrarna har forskarna lyckats identifiera gränsvärdet som vi inte kan överskrida utan att riskera regionala och globala katastrofer.

– Extra oroväckande är att vi inte kan utesluta tröskeleffekter för någon av parametrarna. I stället för en gradvis ändring kan vi få plötsliga och dramatiska förändringar på planetär skala.

Enligt Johan Rockström har samtliga nio planetära gränser bäring på byggbranschens verksamhet. Men han pekar ändå ut tre som han tycker branschen har särskilt ansvar för – global uppvärmning, markanvändning och kemiska gifter.

– Byggbranschen är en stor del av problemet. Den står för ungefär en tredjedel till hälften av vår globala miljöbelastning. Men det betyder också att byggbranschen kan vara halva lösningen.

Den allra viktigaste miljöfrågan för byggbranschen menar Johan Rockström är energianvändningen, något som är direkt kopplat till utsläppen av växthusgaser.

– Fortsätter vi släppa ut växthusgaser på dagens nivå har vi en stor risk att nå fyra graders uppvärmning, en katastrofal framtid för mänskligheten. För att undvika det måste den totala energianvändningen inom byggbranschen sjunka med cirka 50 procent till 2050. Det betyder att vi i väst måste minska mer, minst 70 procent, eftersom delar av jorden måste få öka sina utsläpp för att nå en dräglig levnadsstandard.

Även om Johan Rockström tycker att svensk byggbransch kommit relativt långt när det gäller energieffektivisering menar han att dagens satsningar inte räcker.

– Tyvärr finns inget politiskt ledarskap i de här frågorna, varken i Sverige eller globalt. Där är Sveriges byggnormer för energianvändning ett bra exempel, de är helt enkelt inte anpassade efter den rådande situationen. Vi kan inte vänta på politikerna, därför är industrins och näringslivets initiativ oerhört betydelsefulla.

När det gäller markanvändningen tycker han att byggbranschen måste ta ett större ansvar för att bevara värdefull mark.

– Det är dags att trycka på stoppknappen. Dels är vi beroende av de kvarvarande ekosystemtjänster som vi får av naturen. Men vi behöver också marken till livsmedelsproduktion. Historiskt har människor bosatt sig vid god jordbruksmark och våra stora städer – de som växer mest – ligger fortfarande på den bästa jordbruksmarken.

Johan Rockström menar att vi måste börja bygga tätare och högre samt utnyttja underjorden mer. Men också få in grönska och natur i städerna, till exempel med hjälp av takodlingar.

– Det handlar inte bara om ekologisk hållbarhet. Betongmonokulturer är sårbara. Urbana miljöer med träd, gräs och vattendrag påverkas mindre av klimatförändringar och extrema väderfenomen.

Kemikaliefrågan, den tredje parametern som Johan Rockström pekar ut som särskilt viktig för byggbranschen, är mer svårhanterad. Forskarna har inte kunnat sätta något gränsvärde än.

– Tyvärr vet vi för lite i dag för att kunna sätta ett gränsvärde. Dels finns det så många olika grupper av ämnen och dels finns det okända synergieffekter mellan ämnen. Det vi kan säga är att man ska vara restriktiv med kemikalieanvändningen.

– Vi tittar på hur textila nät av kolfiber och glasfiber kan användas för att armera den yttre betongskivan av ett sandwichelement. Med sådana nät kan elementets tjocklek minskas till bara någon centimeter eftersom man slipper täckskiktet som annars krävs vid stålarmering, säger Katarina Malaga.

Om reparationer av ett parkeringsgarage med omfattande skador på grund av klorider kan uppskjutas finns mycket att vinna. Därför är projektet med att förebygga korrosionsarmering intressant. Målet är att testa om betongen kan avsaltas med kemiska medel, som driver ut smuts, olja och salter upp till ytan.

– På sikt tror jag detta är fullt möjligt. Och kan renoveringen fördröjas några år kan stora pengar sparas, säger Katarina Malaga.

– I ett annat projekt analyserar vi betongprover som legat i marin miljö i tjugo år med syfte att se hur olika betongkvaliteter klarar salt miljö. Vi är också engagerade i ett nordiskt projekt för att ta fram en gemensam metod för analys av klorider i betong, säger hon.

Katarina Malaga kom till Sverige 1989 från Polen, 23 år gammal. Då hade hon läst geologi vid universitetet i Krakow och ville fortsätta studierna vid universitetet i Göteborg. Det blev en tuff start. Visserligen var kurslitteraturen på engelska, ett språk hon behärskar, men undervisningen var på svenska. Efter två månaders svenskundervisning på SFI slutade hon och lärde sig svenska den hårda vägen med envishet och självstudier. Efter fyra år tog hon sin magisterexamen i geologi vid Göteborgs universitet. Hennes doktorsavhandling handlade om mekanisk och kemisk nedbrytning av sten med fokus på impregnering och ytskydd och hon är en av få forskare i Sverige som disputerat på detta ämne.

Hon har blivit något av en specialist på klotterskydd. Eftersom det inte finns några EN-standarder för hur klotterskydd ska testas och godkännas har hon på uppdrag av Trafikverket tagit fram en sådan metod. Hon har också skrivit anvisningar för klotterskydd i Hus AMA och tagit fram metoder för hur klotterskydd ska utvärderas.

– Det finns en mängd olika klotterskydd som inte har någon effekt alls. Hittills har beställarna varit mer fokuserade på vilka skador klotterskyddet orsakar stället för att titta på själva skyddets effekt, säger Katarina Malaga.

Bäst effekt på betong ger ett skydd av vax. Klotter på en vaxbehandlad yta tas bort med hett vatten. Vaxet smälter av det varma vattnet och tar med sig klottret. Det spelar ingen roll om klottret är vattenfast eller inte. Effekten blir densamma.

Det gäller att hålla jämna steg med klottrarna. De vill synas och ju längre klottret syns desto bättre. Därför är det bäst om klottret försvinner inom 24 timmar. Många klottrare utvecklar sina egna färger och använder till exempel pigment som används för läderfärgning. Sådana pigment innehåller så små molekyler att de kan gå igenom skyddet.

– En brittisk undersökning visar att om fem procent av klottrarna slutar skulle nittio procent av klottret försvinna, säger hon.

Efter att ha jobbat i nästan tolv år på SP och CBI fick Katarina Malaga ett forskningsstipendium från Vinnova. Stipendiets syfte är att stimulera disputerande kvinnliga forskare att bli mer internationellt inriktade och med målet är att de efter avslutad forskning ska bli chef, docent eller professor.

– För stipendiet forskade jag på BAM, som är ett materialforskningsinstitut i Berlin, med fokus på impregneringsmedel för fasadmaterial, säger hon.

Det var en lärorik tid. Svenskt och tyskt arbetssätt har sina skillnader.

– Tyska arbetsplatser är mer hierarkiska med bestämda roller. De saknar vår platta organisation och arbetsklimatet är inte lika socialt som i Sverige. Du-reformen har till exempel inte slagit igenom och arbetskamrater kan efter mångårigt samarbete fortfarande kalla varandra för Herr och Frau, berättar hon.

Hon läser facklitteratur och kulturböcker som vi andra läser romaner.

– Jag är galen i kultur och läser mycket om exempelvis byggnadsvård och Europas historia, säger hon.

Resor nästan varje år till Italien har lärt henne en del italienska, ryska fick hon läsa redan som skolflicka hemma i Polen. Med spanskt påbrå blev spanska naturligt. Lägg därtill polska, svenska, engelska och tyska och man får en ytterst kompetent filosofie doktor med ytskydd som specialitet.

I höstbudgeten i september framgick det att regeringen vill sälja Vectura och i december kan riksdagen ge sitt klartecken. Om något år kan Vectura ha ny ägare och ingenting säger att ägaren måste vara svensk.

– Teknikkonsultbranschen i Sverige är oerhört nationell. Samtidigt har den svenska marknaden utvecklats starkare än de flesta andra i Europa. Våra kolleger i utlandet knackar på vår dörr, Vectura kan mycket väl bli utlandsägt, säger Jan Colliander.

Som ledare vill han vara en strateg och visionär som brinner för samhällsplanering.

– Däremot är jag ingen organisatör, sådant överlåter jag åt andra. Jag är entusiasmerare, säger Jan Colliander med ett ord som han själv har uppfunnit.

Vectura har inte funnits i fyra år ännu men har hunnit växa från 900 till nära 1 300 medarbetare. I våras stod en ny säljorganisation klar. Syftet med den är att bredda Vecturas marknad. I andra länder är det självklart att en teknikkonsult håller sig med en säljorganisation, så icke i Sverige.

Vectura och dess föregångare har haft 70 procent av sin försäljning hos det som i dag är Trafikverket. Nu ska Vectura växa inom energisektorn, inom gruvnäringen och bland kommunerna.

– Då behövs en effektiv säljorganisation.

Jan Colliander ser nu samgåendet mellan Vägverket konsult och Banverket projektering som fullbordad. Konsulter inom väg och järnväg tänker nu transportslagsövergripande, en term som har hörts allt oftare i Sverige. Det sättet att tänka ligger också bakom sammanslagningen av flera verk till dagens Trafikverk.

– Bärande i fusionsarbetet har varit att vi får arbeta med riktigt roliga uppdrag. Då har alla fokus på att klara jobbet. Ta Mälarbanan till exempel, säger Jan Colliander.

De flesta tänker på järnväg när Mälarbanan nämns men att bygga banvall betyder att man använder samma geoteknik som vid vägbyggen.

– För oss är Mälarbanan ett vägprojekt till mer än hälften och där kom vår kompetens från Vägverket väl till pass.

Ett annat projekt som Jan Colliander gärna berättar om handlar om malmtransporter i Barentsregionen. Genom det som i dag, till stora delar, är väglöst land ska malm som bryts av kanadensiska Northland Resources forslas med lastbilar som väger 90 ton, från Pajala och finländska Kolari till Narvik. I Vecturas uppdrag ingår att utreda hur man ska kunna skapa en genväg och kapa körsträckan från 16 till 13 mil. Vecturas uppdragsgivare är Trafikverket.

I regeringens senaste budgetpropp ingick Ostlänken, en snabbjärnväg mellan Stockholm och Linköping. Beslutet föregicks av intensivt lobbyarbete, bland annat från kommuner på sträckan.

– Och i deras underlag ingick studier och förslag som vi har tagit fram, säger Jan Colliander, inte utan stolthet.

För Vectura gäller det inte bara att smälta samman väg- och järnvägskulturerna. I sin expansion har Vectura valt att etablera sig i Danmark och Norge, två marknader med ambitiösa satsningar på infrastruktur. Den norska regeringen har nyligen aviserat nya miljarder till vägar och järnvägar.

– För oss har det inte varit problemfritt att etablera oss i Danmark och Norge. I båda dessa länder fäster man betydligt större vikt vid kontrakt och paragrafer än vad vi gör i Sverige där vi har en mer informell kultur. Men det är bra och nyttigt för oss att vi får öva oss i hur det fungerar i vår omvärld, säger Jan Colliander.

Under 2008 lade Sverige, Norge och Danmark 105 miljarder kronor på transportinfrastruktur, varav Sverige stod för 60 miljarder kronor. Av den samlade investeringskostnaden går 8–10 procent till teknikkonsultföretagen. Det innebär att Vectura är med och slåss på en marknad värd sammanlagt 11–13 miljarder kronor i tre länder.

– Vi ligger bra till, vi är störst och bäst på transportinfrastruktur i Skandinavien.

Antalet anställda på Vectura har ökat med 45 procent på tre år. I dag är omkring fyra av tio anställda nya i företaget, en följd av att många anställda var över 60 år när Vectura startade som bolag. Personalomsättningen har varit uppe i 19 procent per år men har nu sjunkit till omkring 10 procent.

– Det är lite i minsta laget, säger Jan Colliander.

Han säger att medarbetarna går till jobbet mer av samhällsengagemang än för att få lön.

– Det vi gör är otroligt nyttigt, många medarbetare ser det här nästan som ett kall.
Under de kommande tre åren siktar Vectura på att växa från dagens omsättning på drygt 1,3 till 1,7 miljarder kronor. Samtidigt ska 500 nya medarbetare rekryteras.

– Konkurrensen om skickliga medarbetare är stenhård. Ett bekymmer är att så få utbildar sig till ingenjörer. IT-konsulter och mediebranschen har lockat mer, säger Jan Colliander.

Vecturas huvudkontor i Solna pryds av flaggor och skyltar med företagets namn och varumärket har blivit känt bland de närmaste intressenterna.

Vectura deltar i projekt inför skid-VM 2015 och det är möjligt att företaget kommer att synas som sponsor där.

– Det ligger ett värde i att göra namnet känt, säger Jan Colliander.

Han säger inte att det i förlängningen kan ge staten en större köpeskilling om Vectura säljs. Men kanske är det så han tänker.

– Och jag är själv homosexuell, säger han.

När vi ses för intervjun berättar han att han jobbat på Byggnads i fem år och att förbundet arbetat ordentligt med hbt-frågorna i fyra år. Och ja, till en del har Byggnads engagemang med hans eget intresse för frågorna att göra. Men grunden, påpekar han, är de fackliga värderingarna om allas lika värde.

– Vi har sett att branschen behöver mångfald. Först och främst fattas det kvinnor och därför har vi ett kvinnligt nätverk, men med åren har hbt-frågorna ökat i betydelse. Vi vill visa hbt-personer i byggbranschen, omvärlden och alla andra att vi representerar alla medlemmar, oavsett läggning. Att vi är öppna, toleranta och vidsynta.

Matz Larsson hade själv fördomar mot byggbranschen innan han började på Byggnads.

– Jag tänkte ”Vad ska de tycka om att jag är homosexuell?”, säger han.

Men fördomarna har kommit på skam.

– Jag var tydlig med att jag bor med en kille och jag har blivit bemött med respekt. Jag har aldrig märkt att någon vänt sig mot det. Jag tror att det har hänt mer än folk tror. Både i vårt förbund och i branschen i stort. Och bland yngre är det inte en fråga alls, de rycker på axlarna åt att någon är homosexuell, det är naturligt för dem.

Samtidigt konstaterar Matz Larsson att det är lite svårare att komma ut som homosexuell i byggbranschen än i andra branscher och att man behöver jobba för att förändra det.

– Vi skulle behöva göra något samlat i branschen, fack och arbetsgivare tillsammans. Som vi gör med Ren byggbransch. Ha ett rejält attitydprogram om värderingar, gentemot tjejer, invandrare och hbt-personer. Det vore spännande. Det skulle branschen tjäna på.

På vilket sätt skulle byggbranschen tjäna på det?
– Generellt tjänar alla branscher på mångfald. Om man vill vara i spetsen av utvecklingen och konkurrera om unga människor, då måste man ta emot dem som de är. Miljöer där man har mångfald är mer framgångsrika. Det är ganska självklart.

Han pekar på att färre unga i dag väljer yrkesprogram generellt, att det är konkurrens mellan programmen.

– Branschen är i stort behov av att fler unga ska känna sig välkomna och det tror jag att fler skulle göra om man kunde ändra attityderna i byggbodarna. Om man inte lockar tjejer, invandrare och hbt-personer har man begränsat urvalet mycket.

Hur är attityderna gentemot hbt-personer bland Byggnads medlemmar?
– I vår medlemsundersökning för fem år sedan frågade vi om man trodde att det skulle vara svårt att komma ut som homosexuell på bygget och det trodde många. Nu har vi gjort en ny undersökning som inte är publicerad än men jag kan säga att det har hänt mycket, att det blivit lättare.

Matz Larsson berättar att han också får den känslan från ombudsmännen som är ute mer och träffar medlemmar. Men han understryker att det inte betyder att det är lätt, och attityderna varierar – i en byggbod är det svårt, i en annan lätt att vara öppen med att inte vara heterosexuell. Och medan Byggnads jobbat mycket för att vända sig till gruppen hbt-personer för att visa att de är välkomna i förbundet har man inte gjort så mycket för att påverka medlemmarnas attityder.

– Där har vi inte gjort så mycket som vi borde.

På frågan om det är lika svårt för bögar som för lesbiska att vara öppna funderar Matz Larsson en stund.

– Jag tror att det kan vara ungefär lika svårt. Det är ju sådant som tjejer och killar kan få höra ändå som en spydig kommentar ”Är du bög, eller?”, ”Vaddå, är du lesbisk?”.

Är det fler inom bygg som är öppna nu med att de är hbt-personer?
– Attityderna har ändrats men jag är inte säker på att det är fler som är öppna nu eller fler som söker sig till branschen. Men jag tror att fler tänker tanken att det skulle vara möjligt att jobba i branschen och att vara öppen.

Vad tänker du om att inte fler är öppna?
– Jag tänker att det visar att vårt arbete måste fortsätta. Vi har jobbat med vårt kvinnliga nätverk länge och ändå är det i dag nästan färre kvinnor än det varit tidigare och det gäller invandrare också. Vi måste fortsätta att jobba tills alla känner sig välkomna. Det finns attityder kvar under ytan.

Vad tycker du att bygg- och anläggningsföretagen borde göra?
– Företagen har ett stort ansvar. Det är de som anställer personer, som behöver killar och tjejer, som behöver mångfald och att få de bästa, få bra stämning och lönsamhet. Jag har inte sett ett byggföretag på Pride eller som annonserar i gaymagasinet QX. Och var är Sveriges byggindustrier i de här frågorna? Där ligger vi bättre till. BI och företagen borde ta mer i de här frågorna än de gör.

Hur då?
– De tillhandahåller bodarna, där det blivit förbjudet med bilder med nakna tjejer, men det borde inte stanna vid det. Det behövs ett mer medvetet arbete. Vi har gjort en del, nu sträcker jag ut en hand. Vi är beredda att jobba tillsammans. Var är byggföretagen?

Han konstaterar att i dag är förväntningarna låga på byggbranschen att jobba med de här frågorna.

– Det är synd.

Men inom Byggnads har arbetet blivit en naturlig del av verksamheten.

– För några år sedan hörde jag någon i korridoren som sa att ”Det där Pride ska vi väl inte vara med på?”. Nu säger alla ”Pride ska vi så klart vara med på”.

Matz Larsson

Gör: Kommunikationschef på fackförbundet Byggnads sedan fem år tillbaka och ansvarig för förbundets arbete med hbt-frågor.

Bakgrund: Jobbade tidigare politiskt, bland annat som pressekreterare för den tidigare finansmarknadsministern Sven-Erik Österberg (S).

– Vi ska se till att alla vet vad som gäller och sedan får de stå sitt kast om de inte följer reglerna och åker dit, säger han.

Och även om Per Carlsson inte själv sett svartjobb på byggen – det finns sällan det i första ledet som kommunen träffar – går han nu in för att få kommunens byggen fria från byggbolag som inte sköter sig. Han visar upp bilder som han har fått från Skatteverket och som visar att det är mikroföretagen som undanhåller merparten av skattepengarna, det vill säga underentreprenörer som beställare oftast inte kommer i kontakt med.

– Vi använder ju skattepengar för att betala byggen, och då vill vi inte bidra till svartjobb, säger han. 

Per Carlsson är underhållsingenjören som har jobbat med kommunal fastighetsförvaltning i 30 år.

– Det är en fördel att ha jobbat inom organisationen. Annars skulle det vara svårt att ta sig igenom hur kommunen fungerar.

Den dag vi kommer på besök vid Munkebäcksgymnasiet har projektledaren där just gjort en närvarokontroll. Det visade sig att flera av byggjobbarna glömt att registrera sig med ID06-kortet. Grindarna står öppna för att fordon ska kunna köra in, så de som kommit med bil har inte behövt använda kortet för att komma in.

– Så blir det. Frågan är hur strikt man kan vara. Vi har ändå bara en inpassering, området är inhägnat, till skillnad från många andra byggen där det bara är att gå in, säger Per Carlsson.

Han poängterar att det är sådant här som projektet är till för: att se hur olika arbetsformer fungerar och kan fungera, att göra det lätt att göra rätt.

– Vi vill inte ha en teoretisk modell som bara blir löjlig i verkligheten, säger Per Carlsson.

Den här gången var det ett brott mot rutinerna, inte svartjobbare man hittade, men Per Carlsson menar också att om man skulle hitta svartjobbare är det inte ett misslyckande utan det man jobbar med.

– Om Janne Josefsson står här och pekar på vår skylt och sedan säger ”men där är ju svartjobbare ändå” är det inget jag vill släta över.   

Nacka var först ut med att 2009 starta ett projekt för att minska svartjobben på byggen där kommunen är beställare, och nu har också Luleå startat, utöver Göteborg.

Göteborg har utgått från Nackas arbetssätt, men gjort några förändringar. Medan Nacka hade närvarolistor på papper har Göteborg valt elektronisk registrering med ID06. Alla byggprojekt i Rena byggen i Göteborg är inhägnade och utländska företag som deltar ska ha svensk F-skattsedel, något som blivit möjligt efter en EU-dom.

Fram till 2014 ska uppåt 25 av Göteborgs stads byggprojekt ingå i Rena byggen. De flesta ligger på flera hundra miljoner kronor men även byggandet av två förskolor och ett par rivningar finns med.

Göteborgshärvan är inte den främsta anledningen till att staden drog igång projektet, men härvan väckte den politiska viljan att göra något. I stället är en stor anledning GBP, Gemensam byggprocess för Göteborg, ett arbete med att skapa gemensamma arbetssätt för byggandet i staden som är utspritt på 26 förvaltningar och kommunala bolag.

Samtidigt kom påstötningar från Sveriges byggindustrier, BI, som liksom Brottsförebyggande rådet och Skatteverket pekar på att det finns en stor svart eller grå sektor inom byggandet. Svartjobb som både ger illojal konkurrens och undanhåller uppskattningsvis 20 miljarder skatte­kronor om året bara för byggbranschen.

I dag är det bara hos restauranger och frisörer som Skatteverket får göra oanmälda kontroller av vilka som jobbar. Lagändringarna som planeras skulle utvidga det till byggarbetsplatser. Lagen ska då också ålägga arbetsgivare att skicka in skatteunderlag varje månad i stället för varje år.

Men förslaget hindras av att politikerna också vill förenkla för företagare.     

Per Carlsson tror inte att krånglet skulle öka mer än marginellt.

– Företagen ska ju ändå sammanställa uppgifter månadsvis till sina löneutbetalningar. Men för Skatteverket innebär det att man kan kontrollera varje månad, inte bara en gång per år som det är i dag.

En lagändring är en förutsättning för att kontrollerna ska kunna fortsätta efter att projektet är slut.

– Då får Skatteverket den här uppgiften. Skulle kommunen hantera den skulle det kräva att 30–40 personer jobbade med det här, säger Per Carlsson.

I Nackaprojektet hittades inget svartjobb och Per Carlsson räknar med att erfarenheterna blir liknande i Göteborg.

– När det är ett sådant här projekt ser företagen till att hålla sig rena. Finns det svartarbete flyttar det någon annanstans. Ett antal entreprenadled kortas också ner. Företagen vågar inte plocka in lika många underentreprenörer.

Inga utländska företag är ännu med i Rena byggen, men det finns enskilda personer från andra länder med och för dem är kravet att kunna presentera försäkringsbevis från hemlandet.

– Det är den koll vi kan ha. Att de betalar skatt i hemlandet kan vi inte kolla, säger Per Carlsson.

De större medierna har inte visat så mycket intresse för projektet. Till presskonferensen när Rena byggen startade kom bara Sveriges radio P4 Göteborg. Ingen morgon- eller kvällstidning, inte tv.

– För oss i kommunen känns det trist. Det har varit så massmedialt uppmärksammat när vi gjort fel och nu när vi vill göra något så finns inget intresse, säger Per Carlsson. Vi vet ju inte om  det här blir bra men vi har i alla fall startat. Vi gör något! 

Nytt projekt mot svartjobb testas av tre kommuner

• Rena byggen-projektet i Göteborg ska verka mot svartjobb, för sund konkurrens och mot kriminell verksamhet i de byggprojekt där Göteborgs stad är beställare.

• Totalt räknar man med att uppåt 25 byggprojekt ska ingå i Rena byggens testverksamhet 2012–2014.

• Alla entreprenörer och underentreprenörer måste godkännas för att få delta i byggprojekten. Då kontrolleras bland annat om företaget är momsregistrerat, hur mycket som är redovisat i arbetsgivaravgifter de tre senaste månaderna (vilket visar ungefär hur många personer som avlönas), underskott på skattekonto, skatteskuld hos Kronofogden och om företaget är registrerat som arbetsgivare hos Skatteverket.

• Entreprenörer och underentreprenörer lämnar varje månad in uppgifter till Skatteverket: en ID06-närvarofil och uppgifter om vilka personer som man betalat lön och andra förmåner till och hur mycket som betalts. 

• Kommunala beställare gör oannonserade närvarokontroller på byggarbetsplatserna.

• Om avvikelser finns kan kommunen kräva entreprenören på 25 000 kronor per fel och per månad i vite, även om det är underentreprenören som gjort fel. Entreprenören kan i sin tur kräva ersättning av underentreprenören.

• Projektet är ett samarbete mellan kommunen, Skatteverket, Sveriges byggindustrier, Byggnads och Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet.

• Nacka kommun var först ut med ett projekt i samma anda. Göteborg är tvåa och nu startar även Luleå ett Rena byggen-projekt.

– När jag läste det tänkte jag herre gud, en superman. Men jag ser det inte som ett ensamarbete utan som teamwork, jag ska ta hjälp av hela branschens erfarenheter, säger Charlotta Gottschalk Dieden.

Hon kommer närmast från en tjänst på Arbetsmiljöverket där hon sedan 2008 arbetat särskilt med frågor relaterade till byggbranschen.

– Det föll sig naturligt att jag specialiserade mig på byggbranschen då, jag hade en anknytning till frågorna. Innan jag började på Arbetsmiljöverket 2005 jobbade jag med entreprenadjuridik och arbetsrätt på advokatbyrå. Nu får jag möjlighet att fokusera helt på byggbranschen och det gläder mig. Jag tycker det är oacceptabelt att folk omkommer på byggarbetsplatserna, jag vill få bort dödsolyckorna, säger hon.

En säker arbetsplats är en sektorövergripande satsning som initierats av Sveriges byggindustrier, BI. Styrgruppen – som förutom Charlotta Gottschalk Dieden består av Ola Månsson, BI:s säkerhetsexpert Björn Samuelsson, Skanska Sveriges vd Anders Danielsson och Takvärns vd Ulf Wernquist – hoppas engagera både byggherrar, arbetstagare och entreprenörer i alla led.

Arbetsmiljö har varit en het fråga för byggbranschen det senaste året, bland annat framförde Byggnads krav på arbetsmiljöcertifiering av alla byggarbetsplatser i samband med avtalsrörelsen. Och även om olycksstatistiken är sjunkande visar siffror från Arbetsmiljöverket att det finns mycket kvar att göra. Under perioden 2008–2011 inträffade drygt en dödsolycka i månaden och närmare 6 000 personer drabbades av en olycka som krävde mer än 14 dagars sjukfrånvaro.

Charlotta Gottschalk Dieden menar att tiden nu är mogen för en sektorövergripande satsning som En säker arbetsplats.

– När arbetsmiljöfrågorna hamnar i fokus börjar branschen efterfråga sådana här satsningar. Det finns en större medvetenhet och vilja att driva frågorna nu. Men det går fortfarande lite trögt, säger hon.

Vad ska du göra för att få fart på arbetsmiljöarbetet?

– Eftersom jag jobbat med arbetsmiljöfrågorna under en längre tid så vet jag att det redan finns många bland BI:s medlemsföretag och i branschen i övrigt som arbetar hårt för dessa frågor. De är drivna, engagerade och kunniga. Min uppgift är i första hand att samla all den kunskap som redan finns upparbetad och göra den tillgänglig för hela branschen. Så att folk kan lära av varandra i stället för att behöva uppfinna hjulet om och om igen.

Hur ska kunskapen bli tillgänglig för branschen?

– Det gäller att hitta rätt verktyg och jag tror på enkla medel. Ju enklare medel desto större genomslagskraft. Något som både fack och arbetsgivare varit inne på är ett slags körkort i arbetsmiljö. Det tror jag kan bli ett effektivt verktyg.

Kan Byggnads krav på obligatorisk arbetsmiljöcertifiering av byggarbetsplatser vara ett sådant verktyg?

– Jag känner inte till detaljerna kring Byggnads förslag men i grund och botten är det kanske en värderingsfråga. Behövs tvång eller kan man lita på att alla vill ta sitt ansvar? Personligen har jag ingen övertro på tvång. Dessutom finns det redan i dag ingen frivillighet kring arbetsmiljöansvaret. Lagstiftningen är tydlig och tvingande. Ansvaret är fördelat på alla som medverkar i en byggprocess. Brister i arbetsmiljön har andra orsaker.

Vilka orsaker är det?

– I grunden är det en fråga om inställningen hos företagens ledningar. De måste förmedla att säker arbetsmiljö inte är något som kan tullas på och att det är lika naturligt och lika viktigt som att utföra yrket på ett professionellt sätt. Det måste också finnas en medvetenhet om arbetsmiljöfrågorna på alla nivåer. Ansvaret på en byggarbetsplats kan inte bara ligga på byggarbetsmiljösamordnaren. Varje aktör som medverkar i byggprocessen måste förstå att den har ett ansvar. Att en kedja inte är starkare än den svagaste länken stämmer verkligen i det här fallet, då det inom byggbranschen ibland upphandlas underentreprenörer i uppåt tio led.

Finns det någon länk i kedjan som brister oftare än andra?

– Nej, jag upplever inte att någon grupp generellt är sämre på arbetsmiljö. Men den ökande förekomsten av utländsk arbetskraft är en utmaning. Instruktioner och säkerhetsföreskrifter ska förstås av alla. Därför måste relevanta dokument kanske översättas till fler språk och det kanske behövs fler tolkar i arbetslagen. De som inte jobbat i Sverige tidigare kan också ha en annan säkerhetskultur, precis som det finns olika tankar kring säkerhet bland svensk arbetskraft. Alla på arbetsplatsen behöver ha ett gemensamt skyddstänk för att det ska fungera bra. Drömmen vore att hela byggsverige hade ett gemensamt skyddstänk.

Vad krävs för att uppnå det?

– Det behövs både piska och morot. Det behövs en tydlig lagstiftning och den har vi. Och viljan finns där, det är min övertygelse. Alla vill få bort olyckorna, det är inte kontroversiellt. Men av olika anledningar går det inte så fort som det borde. Det handlar mycket om kunskapsbrist och attityder. Därför har projektet En säker arbetsplats så stor potential. Jag har en förhoppning om att jag ska kunna påverka mer inifrån branschen än vad jag kunde göra utifrån på Arbetsmiljöverket men en förutsättning är att projektet får en bred förankring bland branschens alla aktörer.

– Vi har ett föråldrat bostadsbestånd som delvis är placerat på fel ställen. Hälften av landets kommuner har bostadsbrist och det betyder att på de ställen där det finns arbetstillfällen, så finns det inga bostäder. Det är för få aktörer som vill bygga bostäder och för få som vill äga och förvalta hyresfastigheter.

– Läget i Stockholm är exceptionellt. Stockholm ska på 20 år växa med en befolkning som motsvarar Göteborgs. Men det handlar inte bara om Stockholm. Trycket är skrämmande i Luleå också. Inom Galären har vi haft en egen bostadskö i Luleå men vi tvingades lägga ned den. Vi hade 4 000 sökande och kön var ohanterlig i förhållande till den ringa omsättningen på lägenheter som vi har. Nu när gruvrallyt satt fart är det värre än någonsin. Sedan oktober har vi haft 26 000 unika besökare som tittat efter bostad på vår hemsida, och det är bara i Luleå, säger Gunnar Tåhlin.

Han startade Galären i Luleå 1988, något år efter det att hans bror startat Galären i Stockholm. De överlevde fastighetskraschen i början av 1990-talet och i dag sitter Galären i Luleå med ett fastighetsbestånd till ett värde av 1,5 miljarder kronor. Stommen är det kommersiella beståndet på 140 000 kvadratmeter. Men Galären bygger också bostäder. För närvarande har bolaget cirka 400 hyreslägenheter på egen förvaltning och just nu pågår byggandet av 45 hyresrätter i Luleå med inflyttning i höst.

– För oss är det egentligen inte lönsamt att bygga hyresbostäder för egen förvaltning. Kalkylerna bygger på väldigt långa perspektiv, men vi bygger i Luleå ändå och vi gör det med tanke på vårt kommersiella fastighetsbestånd. Vi behöver en bostadsmarknad i Luleå för att det ska fungera. Uppriktigt sagt så vill vi som fastighetsägare inget hellre än att bygga bostäder. Men det behövs stabila förutsättningar, så att vi kan agera långsiktigt, utan stöd eller bidrag, säger Gunnar Tåhlin.

Vad är, enligt dig, den främsta orsaken till den låga nyproduktionen av hyresrätter?
– Problemet med hyresrätterna är att beskattningsbasen ligger i produktion och förvaltning. Det betyder att hyresrätten är kraftigt missgynnad relativt villor och bostadsrätter som har helt andra avdragsmöjligheter. Men frågan är då: Ska vi inte bygga hyresrätter? Ska det bara byggas villor och bostadsrätter åt de mer välbeställda? De som flyttar till en ny ort för att få jobb vill normalt ha en hyresrätt till att börja med.

– Ett annat uppenbart problem med att ta ut hela beskattningen på produktionen ser vi i miljonprogrammen. Det är omöjligt för bostadsbolagen att ta ut sina reinvesteringskostnader genom hyreshöjningar i beståndet. Och från ägarna, kommunerna, finns ingen hjälp att få. De kommer inte att fylla upp sina stiftelser med nytt kapital. Det skulle bara uppstå svarta hål i de kommunala ekonomierna.

Kan du förklara tankarna bakom ditt recept att momsbelägga hyrorna?
– Här har vi två akuta problem: nyproduktion av hyresrätter och ombyggnadsbehovet i miljonprogrammet. Båda sakerna skulle kunna lösas på ett rätt enkelt sätt: genom att ta ut moms på hyrorna. Visst, initialt blir det en viss hyreshöjning men det går att kompensera. Det blir lägre kostnader för fastighetsägaren när det gäller energi och underhåll. En femtedel av kostnadsmassan på driftssidan försvinner. Jag ser inga större problem med att komma fram till en uppgörelse med Barbro Engman och Hyresgästföreningen. Man skulle kunna enas om att en viss del av kostnadsminskningen gick till hyresgästerna eller diskutera olika former av hyresstopp.

– Och för staten? De tappar ju momsintäkter, men om man gör detta när nyproduktionen är på en låg nivå så blir skattebortfallet knappt märkbart. Sedan kan man diskutera hur man avgränsar detta gentemot bostadsrätter och egna hem. Men i min värld skulle en ökad neutralitet mellan upplåtelseformerna ge utrymme för ökad nyproduktion. Och den stora vinnaren skulle vara miljön. Nya bostäder drar så enormt mycket mindre energi jämfört med det äldre beståndet. De nya bostäderna skulle byggas där det finns folk och där det finns jobb. Uppsidan för statskassan känns rätt uppenbar. Det statsfinansiella utfallet när byggandet går ner är negativt. Arbetslösheten ökar, liksom socialbidragen och de statliga intäkterna minskar. Det cykliska skatteinflödet är väldigt negativt, tajmingen är helt felvänd. Moms på hyrorna är ett skatteuttag som inte är cykliskt.

Du har framfört dina idéer tidigare, bland annat på Dagens Industris debattsida. Vad har du fått för respons?
– En hel del, både från politiker och folk från branschens alla olika grenar, och det är en påtagligt positiv respons. Hyresgäströrelsen, de kommunala bostadsbolagen och de privata fastighetsägarna vill allihop verka i den här riktningen. När man jobbar med de här frågorna är det otroligt viktigt att undvika ett spekulativt totalstopp, därför bör nya momsregler införas med retroaktivitet.

– Politiskt finns det förståelse och acceptans från tongivande förmågor inom bägge blocken och en insikt om att bidrag inte är lösningen. Momsen skulle göra byggandet attraktivt och lönsamt. Vi ser ett problem ute i landet där ryckigheten gör att byggföretag får för höga ställkostnader vilket medför att man tappar kompetens inom bostadsbyggandet. Det innebär också att kostnaderna per kvadratmeter tenderar att galoppera så fort bostadsbyggandet sätter fart igen.

Och Gunnar Tåhlin tycker sig känna positiva signaler även från socialdepartementet.

– Det är uppenbart att de ser fördelarna med mitt momsförslag, men det stora problemet är förmodligen att det handlar om skatter och att (bostadsminister) Attefall inte äger frågan. Det här ligger på Anders Borgs bord. Min känsla är emellertid att mina förslag faller i väldigt god jord, säger Gunnar Tåhlin.

– Det gäller egentligen alla aktörer. Byggbranschen är mycket bättre på hållbarhet än folk känner till. Jag tror inte det finns någon aktör i branschen som inte vill ha högre krav, till exempel i Boverkets byggregler. Jag är också mycket positiv till nära noll-energihusen, säger Madeleine Nobs.

Men hon är noga med att påpeka att hållbarhetsfrågorna inte bara gäller nybyggnation.

– Vi måste på allvar ta tag i det befintliga beståndet. Nu. Och vi vill bli upphandlade på höga hållbarhetskrav när vi ska göra det. I dag byggs det alldeles för kortsiktigt, säger hon.

Madeleine Nobs är i grunden arkitekt, utbildad vid Arkitektskolan i Köpenhamn. Efter examen började hon arbeta med Ikeas och Skanskas gemensamma koncept Bo-klok. Sedan har hon arbetat med affärsutveckling i olika projekt på Skanska.

Den 19 mars tillträdde hon som affärsutvecklingschef på NCC. Hon ser framför sig ett arbete i tre delar. Först ska hon inventera den kunskap som finns, sedan ska hon paketera om den och slutligen ska hon marknadsföra kunskapen.

– Men någon marknadsföring i egentlig mening behövs inte. Alla vill ha det här, det gäller bara att kommunicera möjligheterna, säger hon.

De första frågorna hon ska angripa är NCC:s koncept renovering och energieffektivisering och satsningen på gröna anbud.

– Där har NCC redan väl utvecklade koncept, säger hon.

Madeleine Nobs är övertygad om att den närmaste tidens affärsutveckling i första hand kommer att ske inom långsiktigt byggande och inom upphandlingsformer.

– Kunderna börjar se vikten av att ta ett helhetsgrepp. Det är dyrare att göra saker halvhjärtat, till exempel att lappa och laga i våra miljonprogramsfastigheter. Det är ekonomiskt lönsamt att rusta upp ordentligt, det kan vi påvisa.

Hon är också mycket positiv till Anders Wijkmans idéer kring upphandling.

– Hans idéer kring upphandlingar är jättespännande. Jag tror att hans arbete kommer att få stor betydelse för byggsektorn, säger hon.

Anders Wijkman arbetar bland annat med att utvärdera upphandlingsregelverket på uppdrag av regeringen. Utvärderingen ska redovisas senast den 28 juni i år.

Madeliene Nobs arbete i tre steg:

1. Inventera den kunskap och de befintliga erbjudanden om hållbarhet och miljö som finns inom NCC.
2. Lyfta fram kundnyttan genom hållbara,
attraktiva erbjudanden.
3. Kommunicera med marknaden så att den
får kännedom om NCC:s kompetens.

– Vi var beredda att stoppa hela Byggsverige om vi inte fick igenom de två frågorna, säger Torbjörn Johansson när det nya avtalet är några dagar gammalt.

Med kort varsel tar han emot i Byggnads nyrenoverade och ljusa lokaler på Hagagatan mitt i Stockholm.

En vecka tidigare gav Torbjörn Johansson en mycket mörk bild av läget, när Byggindustrin ringde.

– Jag tyckte att vi hade kört fast i alla frågor, det lutade åt strejk.

Det skulle ha paralyserat omkring 120 bygg arbetsplatser. Enligt Bi:s beräkningar hade så många som 12 000 byggnadsarbetare kunnat bli sysslolösa.

På kvällen fredagen den 2 mars fick parterna stränga order från medlarna: ”Nu löser ni det här!”

Så när vi andra trodde att den stora stötestenen var LO-samordningen kring 3,5 procent kontra industrins märke på 2,6 procent hängde det i själva verket på ackordslistorna för två jämförelsevis små grupper.

– Det är ett pytteproblem om man ser till hela Byggnads. Men de här två grupperna har släpat efter i många år. Att inte lösa detta hade känts som ett svek, säger Torbjörn Johansson.

Måndagen den 4 mars klockan 11.00 meddelade parterna att ett avtal var klart. I stället för 3,5 procent blev det 2,6. På sin hemsida har Byggnads fått skäll från arga medlemmar.

– Vi måste ha förståelse för att folk blir förbannade. När vi vinkar för konflikt känner många medlemmar att de vill ge arbetsgivaren på moppo. Men vi sa aldrig att vi skulle knäcka industrinormen, som arbetsgivarna kallar märket. Och vi har aldrig någonsin fått det vi har begärt.

Byggnads har slagits för att få med arbetsmiljön och säkerheten i avtalet. Bi gick till Arbetsdomstolen, AD, för att få fastställt att den frågan skulle hållas utanför årets förhandlingar. Nu är parterna överens om att en arbetsgrupp ska ägna sig åt detta.

Samtidigt drar Bi igång sin stora satsning på säkra arbetsplatser.

– Vi har aldrig sagt att man ska införa arbetsmiljöcertifiering av alla arbetsplatser och ett system med gröna kort över en natt. Men arbetsgivaren vill inte diskutera vårt förslag utan bara sitt eget projekt.

En annan viktig fråga har varit retroaktiva löner efter strandade förhandlingar. Bi anser att den nya lönen ska betalas från den dag då man har gjort upp, Byggnads anser att den nya lönen ska gälla för hela den tid då ett projekt pågår.

– Nu har vi fått fastställt att prestationslöneförhandlingar alltid gäller hela projektet, så jag hoppas att arbetsgivarna slutar med de där dumheterna.

Samtidigt vill Torbjörn Johansson passa på att ge sin motpart, Bi:s vice vd och förhandlingschef Mats Åkerlind, en eloge.

– Han är värd beröm. Det var inte lätt för honom heller att få ihop ackordslistorna som var en förutsättning för att kunna träffa avtal. Han ryckte och drog i snören för att få med alla på tåget och han undvek den prestige som det lätt blir fråga om i förhandlingar.

När det nya Byggavtalet presenterades skulle en ny anda av samförstånd ersätta gammalt groll. Men i stället har det varit dålig stämning och mycket osämja på arbetsplatser runt om i landet.

– Byggnads och Bi har alltid slagit varandra i skallen och anklagat varandra för att vara fähundar. Vi har betett oss dåligt på båda sidor. Detta lever kvar ute i våra organisationer. Det tar tid att ändra attityder.

Samtidigt håller Torbjörn Johansson inte med om att byggbranschen har varit särskilt konfliktdrabbad.

– Jag var aldrig med om något bråk när jag jobbade ute på byggena.

Men det är ju massor av konflikter. Det kan du väl inte förneka?
– Det där är inte riktigt sant. Däremot har vi och arbetsgivarna lurat varandra, vi har ändrat i texter och vi har hållit på med juridiskt trixande. Och sådant smittar nedåt genom organisationen.

Till skillnad från vad som har varit vanligt på den övriga arbetsmarknaden kämpar Byggnads för att behålla ackordslönerna medan Bi vill ha bort dem.

– Vi har sagt att ok, då kör vi med lönetabeller. Men arbetsgivaren vill att vi ska ha individuella löner. Det skulle försvaga oss. Tjänstemän har högt individuellt förädlingsvärde. Arbetare är utbytbara och måste skaffa sig kollektiv makt. Det får vi inte med individuella löner. Det är en ideologisk strid där vi aldrig kommer att ge efter.

Sedan flera år tar utländska byggare marknadsandelar i Sverige, framför allt inom anläggningsbyggandet. Torbjörn Johansson håller med om att också Byggnads medlemmar har ansvar för de svenska byggföretagens konkurrenskraft.

– Ja, men det ska inte innebära sänkta löner. Vi ska ta ansvar genom att bejaka nya idéer och arbeta så rationellt som möjligt. Det är också ett argument för att behålla ackordslönerna.

Har Byggnads blivit starkare eller svagare de senaste tio åren?
– Vi har förlorat medlemmar och storlek ger styrka. Vi måste vara starka när Svenskt näringsliv och den sittande regeringen bekämpar facket brutalt. Om de lyckas får vi fackföreningar av fransk modell, som ägnar sig åt jippon och dumheter i stället för att göra upp under ordnade former.

Hur ser Byggnads ut om fem år?
– Då måste vi ha brutit den sjunkande medlemstrenden.

Om Torbjörn Johansson

Namn: Torbjörn Johansson.
Ålder: 49 år.
Gör: Avtalssekreterare på Byggnads.
Familj: Hustru och fem barn.
Yrkesbakgrund: Snickare, bland annat anställd hos Skanska.
Övrigt: Bor i centrala Stockholm men veckopendlade länge till uppväxtstaden Skara. ”Det blev fruktansvärt slitsamt”.

– Jag ska vara med och forma staden. Om jag ska göra någon nytta ska jag sitta i minst tio år. Det här är inga snabba processer. Men vi får se, de kanske sparkar ut mig innan dess.

Ett av Björn Siesjös mål är att få fart på byggandet.

– Det finns bostadsbrist samtidigt som det finns byggbar mark. Ändå ser vi inga byggkranar. Men det kommer att bli ändring. Och det är inte bara tack vare mig.

Enligt Björn Siesjö är Göteborg redan på väg mot en ny era. Han ser att det finns en tydlig vilja hos politikerna i dag och att positiva krafter är i rörelse. Det var också så branschen tolkade läget när det i slutet av sommaren 2011 stod klart att Göteborg sökte en stadsarkitekt. Då hade Göteborg stått utan stadsarkitekt i över ett decennium. Något som enligt Björn Siesjö och många andra haft en klart negativ inverkan på stadens utveckling.

– Tittar man på Göteborg i dag kan man konstatera att det inte är någon glad historia.

Samtidigt som Göteborg sökte en stadsarkitekt utlystes ytterligare två tjänster på stadsbyggnadskontoret: chef för planavdelningen och chef för den nyinstiftade strategiska avdelningen. De tre tjänsterna är en tydlig signal om att stadsbyggnad nu finns på den politiska agendan.

Björn Siesjö hoppas att Göteborgs politiker tar lärdom av Ilmar Reepalu (S) som sedan 1994 är kommunstyrelsens ordförande i Malmö. Ilmar Reepalu beskrivs gärna som Malmös ”starke man” och anses vara en viktig del av Malmös förvandling från stagnerad industristad till kunskapsstad definierad av Citytunneln, Öresundsbron och stadsdelen Västra hamnen.

– Ilmar Reepalu var framsynt när han formulerade och marknadsförde en tydlig vision för Malmö. Visionen blev blocköverskridande och alla, både medborgare, tjänstemän och näringsliv, ställde sig bakom den. Vi behöver något likande.

Göran Johansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Göteborg åren 1988–1991 och 1994–2009, är enligt Björn Siesjö helt enkelt inte lika intresserad av stadsbyggnad som Ilmar Reepalu.

– Han har haft annat högst upp på sin agenda.

Björn Siesjös vision för Göteborg är en tät, grön och hållbar stad.

– Jag vill ha en sammanhållen stad. Folk ska kunna promenera från ena änden till den andra utan att hindras av barriärer.

De barriärer han tänker på är främst större vägar som delar upp Göteborg i isolerade stadsdelar. Dels stora leder som E45 och E6 men också andra flerfiliga vägar som Skånegatan och Övre Husargatan.

– I dag är Göteborg i stor utsträckning utformat för bilisten. Trafiksystemet är – för att uttrycka det försiktigt – väl utbyggt. Vi har motorvägar även i centrala delar av staden.

Björn Siesjö kan tänka sig flera sätt att mildra vägarnas barriärfunktion.

– Det handlar mycket om hur man utformar gatorna. En stadsgata med trafikljus, rondeller och trottoarer blir inte en barriär på samma sätt som en renodlad trafikled.

En annan barriär som splittrar Göteborg är älven. Genom århundradena har Göta älv varit avgörande för stadens tillväxt. Men nu har älvens betydelse för transporter och näringsliv decimerats. Markområdena intill älvens stränder – som tidigare rymde varvsindustri – har sedan början av 1990-talet gradvis omvandlats till nya stadskvarter med ett attraktivt vattennära läge. Älven är med andra ord inte bara en barriär, utan också en stor tillgång för staden.

Utvecklingen som Norra och Södra Älvstranden genomgått de senaste decennierna stämmer väl överens med Björn Siesjös vision för ett tätare Göteborg. Bebyggelsen längs älvens stränder gör att den centrala stadskärnans täta bebyggelse sväller.

Ambitionen att förtäta är intimt förknippad men en annan av Björn Siesjös hjärtefrågor – att skapa en hållbar stad.

– Vi ska inte lämna problem till kommande generationer. I en hållbar stad måste vi kunna åka kollektivt. Och för att det ska fungera måste vi förtäta både i centrala Göteborg och i kärnorna utanför centrum. I dag är Göteborg en gles stad i jämförelse med andra likvärdiga städer. Vi måste bygga mer.

I Björn Siesjös vision för Göteborg ingår därför också en utbyggnad av kollektivtrafiken. Han menar att gränsen för vad dagens kollektivtrafiksystem klarar redan är nådd.

– På lång sikt måste vi planskilja kollektivtrafiken i centrum. Även om man bortser från alla privatbilister så är det för många som rör sig där. Gångtrafikanter, cyklister, bussar, spårvagnar och taxibilar kan inte alla rymmas i markplan.

Men samtidigt som Björn Siesjö poängterar vikten av att förtäta staden vill han att den ska förbli grön.

– Då menar jag att det ska vara kvalitativa parker. En gräsremsa bredvid en motorväg är inte till nytta för någon.

Han tycker inte att det i första hand behövs mer grönska utan snarare att den grönska som finns ska tas tillvara på ett bättre sätt. Han är Göteborgare sedan 25 år och har de senaste åren cyklat genom Slottsskogen dagligen. Det tycker han är en park som fungerar bra, den används flitigt och har en egen identitet.

Det var i samband med att Björn Siesjö påbörjade sin arkitektutbildning på Chalmers som han flyttade till Göteborg. Då hade han redan hunnit med flera år i samhällsbyggnadssektorn. Han började som murarlärling i hemstaden Lund på 1970-talet och arbetade sedan som murare en bit in på 1980-talet.

– Sedan fick jag barn, började fundera på framtiden och bestämde mig för att bli arkitekt. Men jag har haft stor fördel av murarbakgrunden i min yrkesutövning och förväntar mig att få det även fortsättningsvis. Det ger mig en förståelse för processer i byggbranschen som arkitekter som kommer direkt från skolan inte alltid har.

Efter att Björn Siesjö 1992 tog examen från Chalmers arbetade han som frilansande arkitekt i tio år. Under en period på 1990-talet arbetade han åt Wingårdhs och lärde känna Johan Casselbrant och Johan Norén. 2001 startade de tre kollegorna arkitektkontoret Kanozi.

– Först gjorde vi mycket åt läkemedelsföretag i USA och Storbritannien. Sedan riktade vi in oss på uppdrag i Göteborg och 2007 vann vi en stadsbyggnadstävling i Västra hamnen i Malmö. Då startade vi kontor där också.

Inför uppdraget som stadsarkitekt rådgjorde Björn Siesjö med Göteborgs stad och fick beskedet att inte gick att kombinera med hans engagemang i Kanozi. Nu har han sålt sin andel av företaget.

– Jag har klippt alla band till Kanozi utom vänskapsbanden. Det är klart att det är vemodigt att lämna min skapelse men samtidigt var det inte mycket att tveka om. Jag blev erbjuden ett drömjobb. Det tog högst 7–8 minuter innan jag hade bestämt mig.

Bakom Etiska rådet står tio organisationer. Åsa Söderström Jerring önskar alltså att de vore fler.

I mars avslutas Fia, Förnyelse i anläggningsbranschen, där hon har varit ordförande under projektets sista fem år. Att Fia läggs ner är inte dramatiskt eftersom det är ett tidsbegränsat projekt.

– Jag lämnar dessa uppdrag eftersom jag vill koncentrera mig på styrelseuppdrag. Jag har flera förfrågningar just nu och är öppen för att ta ytterligare något uppdrag. Dessutom vill jag kunna ägna mer tid åt mitt förlag, Infobooks, som ger ut böcker med anknytning till samhällsbyggnadssektorn.
Diskussioner pågår om hur förnyelsen i anläggningsbranschen ska fortsätta efter Fia. En del frågor kommer att drivas av Trafikverket.

– Men det krävs insatser av alla parter om branschen skall effektiviseras, säger Åsa Söderström Jerring.

Hon ger en sammansatt bild, både ljus och mörk, av utvecklingen inom anläggningsbranschen.

– Fia är ett av de få utvecklingsprojekt i branschen som jag tycker har varit framgångsrika. Mycket positivt har hänt under projektets åtta år men det finns mycket kvar att göra.

Bäst av allt, tycker hon, är att vi allt oftare hör om anläggningsprojekt som blir klara före utsatt tid och till en kostnad som är lägre än den budgeterade.

– Citytunneln i Malmö är ett välkänt exempel. I dag går alla stora projekt inom Trafikverket bättre än plan.

Beställare och utförare kan välja mellan olika former av upphandling, kontrakt, ersättning och samverkan. Beställaren måste göra ett medvetet val.

– Vi ser till exempel allt fler totalentreprenader med funktionskrav och incitament. Det gör att det lönar sig att utvecklas och det driver på nya framsteg.

Men Åsa Söderström Jerring är inte nöjd, utvecklingen går för långsamt.

– Det finns delar av branschen som är passiva, jag säger det utan att peka ut någon.

Åsa Söderström Jerring vill att fler aktörer ska fråga sig vad de kan göra själva.

– Tyvärr är det många som tänker att ”Vi blir bara upphandlade på pris, vi är drabbade, det är inte vårt fel att det blir problem.”

Det viktiga är att skapa konkurrens om annat än pris.

– Det kan handla om tekniska lösningar, minskade störningar för trafikanter eller kortare byggtid.

Åsa Söderström Jerring konstaterar att nya former för upphandling har attraherat utländska entreprenörer och konsulter och därmed gynnat konkurrensen.

– Alla sunda spelare vill ha riktig konkurrens.

Hon anser att det finns en självklar koppling mellan konkurrens och etik.

– Med ett system där man bara går på lägsta pris blir det omöjligt att överleva och då finns risken att man tar till andra metoder, det ser vi tydligt i Göteborgshärvan, där det förekom priser långt under självkostnad.

Åsa Söderström Jerring pekar också på Byggchefsbarometern 2011 där 84 procent av de tillfrågade byggcheferna sa att leverantörer/entreprenörer/konsulter lämnar låga priser i anbud och sedan begär ersättning för fler timmar för att få projektet att gå ihop ekonomiskt.

– När det inte finns någonting att konkurrera om skapar man grogrund för osund konkurrens med ojusta metoder, i stället för att gynna de bästa.

Åsa Söderström Jerring vill att branschens aktörer ska lägga mer krut på processen och samarbetet mellan beställare och utförare. En effektivare process förutsätter bra samarbete.

– Konsulter måste förstå att det som de gör måste vara byggbart och entreprenörer måste förstå att man inte kan ändra på egen hand i det som någon annan har projekterat. Dessutom borde byggmaterialleverantörerna delta mer och tidigare i byggprocessen.

Samverkan handlar om att lösa konflikter och byggherrens roll är ofta att fungera som ett smörjmedel för att få en effektiv framdrift i projektet.

– Man samverkar inte för att ha trevligt!

Fia grundades 2003. Den 22 mars hålls den sista Fia-dagen och därmed avslutas projektet.

– Jag är förhållandevis nöjd och stolt över det vi har åstadkommit.

Åsa Söderström Jerring nämner några framgångar:
• Nu finns en samsyn i branschen om att vi kan och måste förnyas.
• Samarbetsklimatet har förbättrats dramatiskt.
• Det finns mängder av bevis för att tillämpningen av Fias program driver produktivitet och utveckling.
• Arbetet har bidragit till att några väsentliga frågor har tagits om hand av statsmakterna genom att utredningar har tillsatts.
• Medfinansieringens roll för planering av transportinfrastruktur har utretts av dåvarande Luftfartsverkets styrelseordförande Nils Gunnar Billinger (SOU 2011:49).
• Effektivare planering av vägar och järnvägar och utreddes under ledning av generaldirektören Bo Bylund (SOU 2010:57).
 

Inom branschen diskuteras nu hur förnyelsen skall drivas vidare efter Fia. På Trafikverket drivs flera frågor inom ramen för det interna projektet Pia, Produktivitets- och innovationsutveckling i anläggningsbranschen.

Även SKL, Sveriges kommuner och landsting, är engagerat. Gunilla Glasare, chef för avdelningen tillväxt och samhällsbyggnad på SKL, säger att man inom organisationen diskuterar om man ska hjälpa till att sprida Fias metoder och förhållningssätt i framtiden.

– Åtgärdsprogram och verktyg, mätningar, goda exempel och annat kommer i fortsättningen att finnas hos bland andra Trafikverket och SKL. Dessutom diskuteras just nu formerna för ett neutralt forum där man kan diskutera hinder och åtgärder för en effektivare anläggningsbransch, säger Åsa Söderström Jerring.

Vem som tar över som ordförande efter Åsa Söderström Jerring i Samhällsbyggnadssektorns etiska råd, som har suttit sedan starten 2006, avgörs i februari.

Själv kommer Åsa Söderström Jerring att arbeta med etikfrågor inom Ingenjörsvetenskapsakademien och Transparency International.
Samhällsbyggnadssektorn framställs ofta som särskilt utsatt för oetiskt agerande men Åsa Söderström Jerring är inte så säker på att den bilden stämmer.

– Därför arbetar jag just nu med en större analys av samhällsbyggnadssektorn från etiksynpunkt, där jag hoppas att olika branschorganisationer kommer att delta.

Hon pekar på tre faktorer som gör att byggbranschens aktörer bör vara särskilt uppmärksamma.
• Branschen karaktäriseras av decentraliserade organisationer, där chefer på mellannivå självständigt hanterar affärer med stora värden.
• En stor del av sektorn finansieras med skattepengar.
• Sektorn levererar tjänster och produkter som är intressanta för människor i deras privata liv. Att få villan utbyggd på skattebetalarnas bekostnad är uppenbarligen frestande för en del.

– Om vi dessutom tar med den betydelse som samhällsbyggnadssektorn har för utveckling, välfärd och välbefinnande bör vi vara särskilt uppmärksamma och aktiva när det gäller etik och transparens och här finns det mer att göra.

TIO ORGANISATIONER FÖR ETIK
Bakom Samhällsbyggnadssektorns etiska råd står: Byggherrarna, Sveriges Byggindustrier, Byggmaterialindustrierna, CM-bolagen, Elektriska installatörsorganisationen, Målaremästarna, Svensk Betong, Svenska teknik & designföretagen, Svensk ventilation och Vvs-företagen.

SVERIGE KVAR I TOPPEN
Nummer ett bland de länder i världen som har minst korruption är Nya Zeeland. Danmark och Finland delar på andraplatsen och därefter kommer Sverige på fjärde plats, samma som för ett år sedan.

Detta enligt 2011 års lista från den fristående organisationen Transparency International.

Göteborgshärvan och andra skandaler har alltså inte gett Sverige någon sämre placering på listan.

Efter Sverige kommer Singapore, Norge, Nederländerna, Australien och Schweiz på delad åttonde plats och därefter Kanada på tionde.
I botten på listan på delad plats nummer 182 ligger Nordkorea och Somalia.

TRÄDGÅRD OCH KÖRSÅNG
Åsa Söderström Jerring är civilekonom från Stockholms universitet. Hon har haft ledande befattningar inom NCC och hon har varit vd för Sweco Theorells.

Åsa Söderström Jerring är styrelseordförande i ELU Konsult och det egna bokförlaget Infobooks samt styrelseledamot i JM, Geveko, Rejlers, Comfort-kedjan, Arkitekterna Krook & Tjäder och San Sac som arbetar med system för källsortering och avfallshantering.

Åsa Söderström Jerring är också ledamot i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien avdelning III och Transparency International.

Hon bor i en bostadsrätt i Vasastan i Stockholm och har sommarhus på Orust. Hon är gift och har tre barn och bonusbarn samt tre barnbarn och ett på väg.
På fritiden ägnar hon sig gärna åt trädgårdsarbete, design i alla former, mat och vin samt musik, gärna körsång med kollegerna i Sax Singers.

– Det här är en process med fokus på arbetsplatsens säkerhet. Vi ska arbeta för en attitydförändring eftersom många tillbud och olyckor beror bland annat på att man inte använder den skyddsutrustning som finns, säger Ola Månsson.

Nu söker styrgruppen en projektledare, det kan vara någon från BI eller från annat håll.

– Det ska vara en utåtriktad person som kan starta med ett vitt ark och lägga upp en förändringsprocess för hela branschen. Det ska vara en superperson som blir branschens egen säkerhetsgeneral.

Ett annat område som BI lyfter fram speciellt är ett modernt medarbetaravtal med harmoniserade villkor för arbetare och tjänstemän.

För omkring ett år sedan, när BI och Byggnads skrev på det nya Byggavtalet, spirade optimismen om det moderna medarbetaravtalet. Nu har tillförsikten mattats.

Ola Månsson berättar att han just den här vintermorgonen funderade kring dessa frågor, när han promenerade till sin arbetsplats på Storgatan i Stockholm.

– Byggavtalet ska vara en plattform så att vi kan bygga vidare på utvecklingsfrågorna. Men under det gångna året har det tyvärr varit alltför många tvister och tuffa förhandlingar som skapar ett dåligt klimat på arbetsplatserna och en dålig situation för platschefer och projektchefer. Vi söker mer flexibla vägar för lönesättningen, det går framåt men det går sakta.

Ola Månsson säger att relationerna mellan BI och Byggnads centralt är goda.

– Byggnads ordförande Hans Tilly och jag är överens i grundläggande frågor. Men den samsyn som vi har centralt saknas på många håll inom Byggnads organisation. Den gemensamma synen i grundläggande frågor måste också genomsyra Byggnads medlemsorganisation.

Nu närmar sig BI och Byggnads de ordinarie avtalsförhandlingarna. Byggnads spikade sina krav den 22 november. Det nu gällande avtalet går ut den 29 februari. Byggnads ställer sig bakom LO:s lönesamordning och begär därmed 3,5 procents lönehöjning på ett år.

Men Byggnads vill också ha en satsning på förbättrad arbetsmiljö. Förbundet anser att det är bråttom och pekar på de dödsolyckor som sker varje år inom byggbranschen. Bland annat kräver man arbetsmiljöcertifiering på alla arbetsplatser. Dessutom vill man ha förkortad arbetstid.

BI pekar på att det bara är löneavtalet som upphör att gälla och säger att arbetsmiljöfrågorna inte är avtalsfrågor.

Ytterligare en prioriterad fråga för BI är etiken och en sund byggbransch. BI har med stor energi drivit kampen mot svartarbete i byggbranschen.

Asfaltkartellen, Göteborgshärvan, Nationalarenan i Solna. Det har varit många skildringar i medierna om dålig etik och ibland också brott med koppling till byggande.

– Det här ger inte en rättvis bild av byggbranschen. Vi städar från grunden med ID06, information i skolorna, samarbete med Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten. Vi har arbetat för rot-avdraget som har blivit en stor framgång i kampen mot svartarbete, säger Ola Månsson.

Han tycker inte att kampen mot svartjobben har lett till att kampen mot korruption med koppling till byggbranschen kommer i skymundan.

– Nej, det tycker jag inte. Vi lever i ett samhälle där osunt agerande snabbt kommer till ytan. Asfaltkartellen var en milstolpe där de högsta cheferna i de berörda byggbolagen agerade kraftfullt och tog ställning mot osunt agerande. Nu tar vi krafttag i arbetet för en sund byggbransch. Det är ett projekt om allt från affärsetik till svartjobb. Här får också Samhällsbyggnadssektorns etiska råd en mycket viktig roll.

Den 22 juni i år skrev Dagens Nyheter på ledarplats under rubriken ”Sanera byggkulturen” om olika härvor och processer med koppling till byggande. Tidningen skrev: ”Byggbranschens organisation Byggindustrierna verkar måttligt bekymrad.”

Hur ser du på att landets största morgontidning skriver så på ledarplats?
– Det är bara att beklaga eftersom det som Dagens Nyheter skrev är helt fel. Det är klart att vi är bekymrade.

Det är över ett år sedan Ola Månsson utsågs att efterträda Bo Antoni som vd för BI och den 1 februari är det ett år sedan han trädde in i sin nya roll.

Vad har förvånat dig mest sedan du tillträdde?
– Engagemanget från många olika håll är ännu större än jag trodde, det gäller inte minst medlemsföretagen. Styrelsens engagemang för utvecklingsfrågor är mycket stimulerande. Jag ser också att värdet av vår starka koppling till Svenskt näringsliv är större än vad jag förstod från början. Och jag ser det som positivt att regeringen lyssnar på oss i frågor som rör vår utveckling.

Som ett tecken på att BI har regeringens öra nämner Ola Månsson att han sitter med i miljöminister Lena Eks (C) nyinstiftade referensgrupp.

Referensgruppen är en del av regeringens arbete för att upprätta en färdplan för hur Sverige ska bli fritt från nettoutsläpp av växthusgaser till 2050.

– Jag slås också av det härliga engagemanget hos alla som arbetar inom BI, både lokalt och här på kansliet.

På vilket sätt ska BI kunna tjäna sina medlemmar ännu bättre?
– Medlemmarna ska känna att vi åstadkommer medlemsnytta och de ska känna att vi arbetar både för de små och de stora företagen. De flesta av våra medlemmar är mindre företag. Jag ska vara neutral och se till allas behov och jag är neutral i själen även om det kanske inte alltid låter så.

Ola Månssons engagemang för utbildning och fortbildning inom byggsektorn är omvittnat och välkänt.

Hur vill du agera för att byggbranschen ska ha den kompetens som krävs i framtiden?
– Jag följer noga det arbete som BI gör inom kompetensförsörjning. Vår styrelse tar just nu upp kompetensförsörjning som ett tema. BI gör en viktig satsning på högskolorna, vi har haft seminarier under hösten och vi ska utveckla vår verksamhet inom kompetensutveckling för våra medlemmar ännu mer.

Marknadens upp- och nedgångar försämrar byggbranschens rekryteringsläge. För att klara nedgångar tvingas bolagen till personalminskningar, för att sedan i värsta fall stå avlövade när konjunkturen vänder upp. Följden kan bli att branschen får rykte om sig att vara en osäker arbetsmarknad.

– Först och främst ska vi påverka politikerna så att vi får stabila spelregler i byggandet. Att öka anläggningsbyggandet räcker inte hela vägen eftersom anläggning och övrigt byggande till stor del är skilda marknader. Vi har bostadsbrist och rimligen ska det utmynna i fler byggjobb.

Ola Månsson vänder sig emot de utredningar och rapporter som hävdar att produktiviteten är skral inom byggsektorn. Det är inte produktionskostnaderna i byggandet som ökar, däremot tar kommunerna mer betalt för marken samtidigt som andra kringkostnader stiger.

– Man arbetar ständigt med att öka den värdeskapande tiden på arbetsplatserna. Men det är svårt att mäta produktiviteten i byggbranschen. Vi hoppas få svar i ett av våra forskningsprojekt.

För att ta reda på hur det verkligen ligger till med produktiviteten har BI beslutat att finansiera ett stort forskningsprojekt. Det är en satsning på många miljoner kronor.

– Vi gör en investering för att få ett verktyg som visar att vi är en bransch som står för förnyelse.

Ola Månsson ser också en väg som skulle leda till ökad produktivitet, nämligen industriellt byggande.

– Tyvärr har det visat sig vara svårt att satsa fullt ut på industriellt byggande. Där har vi en hel del kvar att hämta.

Han vill också se mer samarbete inom byggsektorn.

– Jag vill se mindre misstro mellan olika skrån inom vår sektor. Under många år inom byggsektorn har jag sett att skepsis mellan olika grupper kostar tid och pengar.

Under en följd av år har utländska aktörer visat framfötterna på den svenska anläggningsmarknaden. Inte minst i stora tunnelbyggen som Citytunneln i Malmö och Citybanan i Stockholm är utländska byggare flitigt anlitade. Nu har österrikiska Strabag också gått in på den svenska marknaden för husbyggnad.

– Vi ska vara öppna mot de utländska företagen, vi välkomnar dem som medlemmar i BI. Vi har inte heller någonting emot att utländska yrkesarbetare kommer hit, så länge som alla lagar och avtal följs. Det finns de som bryter mot detta och det skadar synen på vår bransch.

Ola Månsson är orolig över rapporterna om att svenskarna skulle överkonsumera bostäder och om att hushållens bostadslån och de priser som vi svenskar betalar för våra bostäder skulle ha nått osunda nivåer.

– Vi har ingen bostadsbubbla, vi har brist på bostäder. Bostadskreditnämnden är fel ute när den varnar för en bubbla. Bolånetaket hindrar unga familjer från att skaffa bostad, flyttkedjor stoppas och hela bostadsmarknaden påverkas. Det är inte fel att vara försiktig men priserna i storstäderna speglar inte läget i landet som helhet och ska därför inte styra politiken och myndigheternas agerande.

MÅNGA ÅR I BRANSCHEN
Ola Månsson är 54 år och civilingenjör väg & vatten från KTH. Han har arbetat inom Skanska i 18 år, bland annat som vd för Skanska Teknik. Han har också varit vd och koncernchef för Hifabgruppen som arbetar med projektledning inom bygg, anläggning, installation, miljö och energi.
När han kom till Sveriges Byggindustrier den 1 februari hade han senast arbetat som regionchef på NVS för Stockholm och Norrland där han hade arbetat i sju år.

MÅNGA FÖRTROENDEUPPDRAG
Ola Månsson har haft många förtroendeuppdrag under åren. Här är några: Ordförande för Samhällsbyggnadslänken (före detta KTH Byggenskap), ledamot i Samhällsbyggnadssektorns Etiska råd, ledamot Boverkets styrelse, styrelseledamot i Svensk Byggtjänst och Vvs-företagen, hedersledamot på KTH Samhällsbyggnad samt stiftare av Fria Byggakademien, som är en ledarskapsutbildning för bygg- och fastighetsbranschen.

OMKRING 3 200 MEDLEMSFÖRETAG
Sveriges Byggindustrier, BI, är byggföretagens bransch- och arbetsgivarförbund med omkring 3 200 medlemsföretag som tillsammans har 83 000 anställda. Hela byggsektorn har sammanlagt 300 000 anställda.
BI har 150 anställda på 25 lokalkontor över hela landet och på sitt kansli i Stockholm.
Medlemsföretagen i BI är organiserade i byggföreningar som i stort sett motsvarar landets länsindelning.

SAMHÄLLSBYGGNADSSEKTORNS ETISKA RÅD
Bakom Samhällsbyggnadssektorns etiska råd står Byggherrarna, Byggmaterialindustrierna, Elektriska installatörsorganisationen EIO, Kyl- och värmepumpföretagen, STD Svenska teknik & designföretagen, Sveriges Byggindustrier, Svensk Ventilation och Vvs-företagen. Mer information finns på byggetik.se.

"KANSKE TOMTE I JUL"
Vad önskar du dig i julklapp för branschens del?
– Stor efterfrågan på bostäder och ytterligare löften om utbyggd infrastruktur.

Vad önskar du dig i julklapp för din egen del?
– En bra bok.

Vilket nyårslöfte tycker du att byggbranschen bör avge?
– Att vi alla tänker på vår egen säkerhet!

Vilket nyårslöfte tänker du själv avge?
– Det håller jag alltid för mig själv.

Kommer du att uppträda som tomte i jul?
– Inte alls omöjligt!

När Sverige går till val 2014 vill Stefan Attefall också se att vi utnyttjar de bostäder som redan finns på ett bättre sätt än i dag. Och planprocessen och regelverket ska vara enklare.

Bland jämförbara länder i Europa har Sverige sedan många år jumboplatsen i bostadsbyggande. Vi bygger hälften så mycket som våra grannländer. Att hitta bostad för en nyinflyttad i någon av landets expansiva städer med stark arbetsmarknad är svårt. Stockholm är en av Europas svåraste städer att hitta bostad i för en nykomling.

Följden blir att arbetsmarknaden och hela landets ekonomi blir lidande. Enligt Stefan Attefall kan också Sveriges tillkortakommanden när det gäller integrationen kopplas till den dåligt fungerande bostadsmarknaden.

En förutsättning för att öka bostadsbyggandet är konkurrensen inom byggsektorn, anser Stefan Attefall.

– Byggbranschen bör se om sitt hus när det gäller konkurrensen. I Sverige är det så att byggkostnaderna stiger omedelbart när produktionen ökar. Vi måste få in nya aktörer på byggmarknaden. Då blir byggbranschens kostym så stor att den ger plats för ökat byggande utan att kostnaderna stiger.

Inom den svenska anläggningssektorn finns redan en grupp företag från andra länder som bygger vägar, broar och tunnlar. Inom bostadsbyggandet har detta inte skett ännu.

– Man kan undra vad det kommer sig att vi ännu inte har sett utländska aktörer bland bostadsbyggarna, vi är ju med i EU.

Vad är ditt eget svar på den frågan?
– En viktig förklaring är kollektivavtalen på byggarbetsmarknaden, de måste bli enklare att begripa för företag från andra länder. För att justa villkor ska gälla måste det finnas möjligheter för utländska aktörer att förstå och leva upp till dessa villkor.

Stefan Attefall vill också att fler byggföretag än vad som är vanligt i dag ska kunna delta i större bostadsprojekt. På så vis kan fler företag frodas och det gynnar konkurrensen.
– Jag har själv suttit i styrelsen för ett kommunalt bostadsbolag, Familjebostäder i Stockholm, där vi anlitade konsulter för att öka vår kompetens inom upphandling. Vi delade upp projekt i flera mindre enheter, så att också mindre byggföretag kunde lägga anbud.

Stefan Attefall ser också illojal konkurrens inom byggsektorn som ett hinder för ökat bostadsbyggande. Det handlar om svartjobb och andra skumma avarter.

– Branschen måste arbeta med självsanering och gör det redan med hjälp av ID06, bland annat.

Stefan Attefall hyllar också rot-avdragets roll för att motverka svartjobb.

– Med rot-avdraget får vi en attitydförändring. När grannen betalar vitt för att få badrummet renoverat gör jag det också. Vi skapar en noll tolerans-attityd mot att anlita svart arbetskraft.

Vad tycker du om förslaget om att Skatteverket ska få göra oanmälda besök på byggarbetsplatserna för att kontrollera att de som finns på byggarbetsplatsen inte är svartjobbare?
– Möjligheten att komma oanmäld för att ställa frågor måste finnas. Men vi får se upp så att metoderna inte blir alltför fyrkantiga.

Stefan Attefall nämner också kompetensförsörjningen som en viktig faktor.

– Det behövs fler byggnadsarbetare. Utbildningssystemet måste fungera bättre och lärlingssystemet kan spela viktig roll. Arbetsgivarna måste ta sitt ansvar, de ska inte tro att alla anställda är färdigutbildade. Byggbranschen står inför en stor utmaning om vi ska kunna bygga fler bostäder.

Vilken roll kan utvecklingsprojektet Hållbart byggande i världsklass spela?
– Med det projektet finns det en bra organisation för att ta emot bra förslag. Det är bra nivå på deltagarna. Nu måste byggbranschen komma med bra idéer. Det är upp till bevis för branschen.

När den illojala konkurrensen har lämnat villaägarens badrum och nått förhållandet mellan byggare och offentliga beställare handlar det om svårartad korruption. I Sverige har vi länge trott att vi var förskonade. Men nu pågår flera utredningar om misstänkt korruption med anknytning till byggsektorn, på olika håll i Sverige.

– Jag kan inte påstå att byggsektorn är särskilt utsatt, att det skulle finnas en särskild kultur i byggbranschen. Men det kan vara så att det finns en koppling till en viss kultur i byggsektorn. I byggbranschen hoppar man från ett objekt till ett annat. Det försvårar kontrollen.

Stefan Attefall säger att det som har skett i Göteborgshärvan har varit uppenbara oegentligheter.

– Politiker, företrädare för kommunala bolag och för byggföretag - alla dessa har ett personligt ansvar. Nu har myndigheterna fått mer muskler för att agera mot felaktiga upphandlingar.

Stefan Attefall syftar på att nya regler gäller i upphandlingslagstiftningen från den 15 juli 2010. Kommuner, landsting och statliga myndigheter som inte följer upphandlingsreglerna kan dömas till böter på upp till 10 miljoner kronor för en otillåten direktupphandling.

– Alla vet att nu blir det konsekvenser om man inte följer reglerna.

Med Stefan Attefall har Sverige för första gången på länge en minister med samlat ansvar för bygg- bostadsfrågor. De byggfrågor som tidigare låg hos miljöministern och på finansdepartementet samlas nu hos en minister. Till exempel låg tidigare plan- och byggfrågor hos miljöministern. Många har välkomnat den nygamla lösningen.

Vilka frågor var det som hamnade vid sidan av med den tidigare ordningen? På vilket sätt blev bostadspolitiken lidande?
– Det var svårare att länka samman behovet av ökat byggande med behovet av ett enklare regelverk och smidigare planprocesser. Min utgångspunkt är att vi ska öka takten i byggandet. Andra kanske har ett mer utpräglat miljöperspektiv där man har energiaspekter, andra tittar på stadsplaneringsfrågor. Om man bara har ett juridiskt perspektiv är det möjligt att man främst tänker på frågor om rättssäkerhet. Allt detta är viktigt. Men jag lyfter fram frågan om ökad nyproduktion av bostäder.

Men en del juridiska frågor som rör byggandet och boende ligger kvar under justitiedepartementet. Arbetsledningen över frågor som gäller hyreslagstiftning ligger hos justitiedepartementet. Stefan Attefall vill ha fri hyressättning i ägarlägenheter för att öka rörligheten på bostadsmarknaden.

– Det kan spela roll för hur man prioriterar tidpunkter och resurser. Fri hyressättning på ägarlägenheter finns med i budgetpropositionen, där finns en klar regeringsorder. Men arbetsprocessen kan förenklas om arbetet sköts på ett enda departement. Vi har en praktisk lösning på ett gränsdragningsproblem. Ännu har jag inte sett detta som ett stort problem.

Stefan Attefall vill se många olika upplåtelseformer och han anser att hyresrätten måste stärkas. Stora delar av beståndet av hyresrätter har ombildats till bostadsrätter. Samtidigt är tillgången på hyresrätter avgörande om vi ska kunna flytta för att arbeta och studera.

– Nu är det dags att stärka hyresrätten. Ett viktigt skäl är att skattereformen 1990-91 lade över stora kostnader på boendet, inte minst på hyresrätten. Vi har 20 års försyndelser att ta itu med, säger Stefan Attefall.

Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och de kommunala bostadsbolagen inom Sabo har framfört tre krav: Avskaffad fastighetsavgift för hyresrätter, skattefria underhållsfonder och en låg moms på hyran. Moms gör att fastighetsföretagen kan dra av ingående moms i sitt bolag. Slutsumman blir en lägre hyra för hyresgästen.

– Spontant tycker jag att förslaget om moms på hyran låter mest intressant. Men vi måste undersöka vad vi kan göra med tanke på EU:s regler. Dessutom måste vi se till vad statsfinanserna tillåter.

Så avgörandet ligger hos finansminister Anders Borg?
– Bostadspolitiken är den del av den generella ekonomiska politiken så detta intresserar säkert också Anders Borg.

Varför ska rot-avdraget inte gälla för hyreslägenheter?
– Därför att rot-avdraget är en skattereduktion för privatpersoner. Kommunala och privata fastighetsägare kan dra av underhållet, med rot-avdrag skulle det bli dubbla avdragsrätter. Därför är rot-avdrag inte huvudspåret för att stärka hyresrätten.

Efter det övergripande målet om ökat bostadsbyggande nämner Stefan Attefall som ett viktigt mål att de befintliga bostäderna utnyttjas på ett mer effektivt sätt.

– Jag tror att den utökade avdragsrätten, från 12 000 till 18 000 kronor per år, för den som hyr ut en del av sin bostad ska bli ett viktigt bidrag till fler bostäder utnyttjas bättre.

En ny plan- och bygglag, PBL, börjar gälla den 2 maj 2011. Kritiken om att det mest handlar om nya formuleringar utan att innehållet verkligen har förbättrats har varit hård. Sveriges Byggindustrier finns bland kritikerna.

Nu ska regeringen gå igenom PBL och Boverkets regelverk för att se vad som kan förenklas.

– Vi har fått kommentarer från byggherrar om att kommuner gör olika tolkningar. Det blir omöjligt att bygga likadana hus på många olika ställen och då går vi miste om stordriftsfördelar. Det som byggs och fungerar i Lycksele borde också fungera i Örebro.

Vad denna genomgång ska utmynna i vet inte Stefan Attefall. Att det blir en ny proposition är långtifrån säkert.

– Men åtminstone blir det en departementspromemoria. Det här är trådar som jag måste dra i tidigt under mandatperioden, annars är det mycket som inte blir gjort. Det närmaste halvåret är mycket viktigt.

Frågor kring fördelningen av kostnader för vägar och anläggningar i anslutning till bostäder leder ofta till slitningar. Många kommuner vill att byggföretagen tar kostnader för kommunala anläggningar. Regeringen har just nu inga planer på en översyn när det gäller exploateringsavtal med tanke på det problemet. Men Stefan Attefall säger:
– Det finns en kommunal fastighetsavgift för att finansiera kommunala vägar och anläggningar i anslutning till bostadshusen. De kommuner som skyfflar över dessa kostnader på byggföretagen har inte levt upp till sitt åtagande. Ansvaret ligger hos kommuner och det kan väljarna tänka på när de går till valurnorna.

Hur ska konkurrensen vid köp av mark från kommuner stärkas?
– Det är en fråga som vi tittar på, det finns inget enkelt svar på den. Det bästa vore om kommunerna hade som prioritet att alltid ha byggbar mark för flerbostadshus och villor till både stora och små byggherrar.

Stefan Attefall har tidigare markerat att regeringen inte tänker bekosta upprustningen av miljonprogrammet, trots skriande behov.

– Vi har en puckel framför oss av enorma investeringsbehov. Men den som äger kåken ansvarar för upprustningen. Ett problem är att bostadsbolagen inte har satt av pengar för underhåll. Vi ser nu på vad staten kan göra för att hjälpa till, utan att ta över det ansvar som ligger hos fastighetsägarna. Om vi tappar kontrollen över de offentliga finanserna eller över ränteläget kommer ingen att ha rådd att rusta upp dessa bostäder. Den som tror att staten har en jättekran som det kommer pengar ur för att rusta upp miljonprogrammet inser inte konsekvenserna av förstörda statsfinanser.

Stefan Attefall hör till dem som hyllar det nya systemet för hyresförhandlingar. Fastighetsägarna har kommit till som en tredje part, utöver allmännyttan och Hyresgästföreningen. Faktorer som läge och standard ska spela större roll.

– Jag tror att vi nu kommer bort från det tidigare skyttegravskriget där en del ropade på marknadshyror och en del motsatte sig varje förändring.

Men blir det inte krångligare förhandlingar med tre parter i stället för två?
– Det är tre parter som har ett gemensamt ansvar och om de inte lyckas står alla tre som förlorare. Men det tar troligen ett antal år innan allt faller på plats.

Kort om Stefan Attefall
Stefan Attefall är 50 år och har varit aktiv kristdemokrat sedan 70-talet. Han har varit ordförande i Kristdemokratiska ungdomsförbundet och chefredaktör för tidningen Kristdemokraten.

Stefan Attefall har en fil. kand. i statskunskap och nationalekonomi. Under den förra mandatperioden var Stefan Attefall ordförande i finansutskottet.

Han föddes i Lycksele men bor i Jönköping. Han är gift och har två barn.

På fritiden gillar Stefan Attefall att umgås med familjen, sporta och att läsa böcker och tidningar.

– Frågor kring fördelningen av kostnader för vägar och anläggningar i anslutning till bostäder leder ofta till slitningar, säger Stefan Attefall. Här i samtal med Daniel Liljeberg, politiskt sakkunnig. Foto Cecilia Larsson

De jobbar med bostadsfrågor
Vid sin sida har Stefan Attefall kan man nämna några nyckelpersoner som arbetar med bostadsfrågor inom regeringskansliet. Ulf Perbo är statssekreterare hos Stefan Attefall. Petra Kjellarson är Stefan Attefalls pressekreterare.

Daniel Liljeberg är politiskt sakkunnig hos Stefan Attefall. Anders Lönnberg är chef för bostadsenheten och övergår från finansdepartementet till socialdepartementet.

Stefan Attefalls ansvarsområden
Som civil-och bostadsminister har Stefan Attefall en rad ansvarsområden: Boende och byggande, länsstyrelser, statlig förvaltning, offentlig upphandling, trossamfund och begravningsverksamhet.

Det behövs mer lättbegripliga kollektivavtal inom byggbranschen. Då blir det lättare för utländska aktörer att komma hit. Det ger skärpt konkurrens och ökat bostadsbyggande. Det säger Sveriges nye bostadsminister Stefan Attefall i en intervju med Tidningen Byggindustrin.

– Egna byggprojekt är ren avkoppling och en hobby, säger Sveriges Byggindustriers tillträdande vd.

Ola Månssons tillsättning blev officiell den 6 oktober. Han blir byggbranschens ambassadör och ansikte utåt i en tid då nya misstankar om fiffel och båg med anknytning till byggande avslöjas nästan varje dag.

Men Ola Månsson anser inte att skumraskaffärer är utmärkande för byggbranschen. Tvärtom går branschen i främsta ledet för att motarbeta oetiskt agerande genom att lyfta fram det i ljuset. Det säger Ola Månsson, som också sitter i styrelsen för Samhällsbyggnadssektorns etiska råd där alla delar av branschen är företrädda.

– Att vi har skapat Etiska rådet är en markering för att vi tar etik i byggbranschen på allvar och för att vi har en dialog för att skapa sunda affärsrelationer. Det finns nog ingen motsvarighet till detta i andra branscher.

Den 3 november har Etiska rådet sitt första egna seminarium i Västerås för att arbeta förebyggande.

Hittills har Etiska Rådet bara fått in ett fåtal anmälningar.

– Ja, så är det. Men jag vill bidra till att lyfta fram Etiska rådet som ett forum för dialog kring etik och därmed kan rådet få ökad betydelse i kampen mot oetiskt agerande.

Men faktum kvarstår. På senare tid har flera fall av misstänkt korruption avslöjats i byggbranschen. Det är den stora härvan i Göteborg och det är nya avslöjanden i Norrköping och i Stockholmsområdet.

– Men samtidigt är det byggbranschen som skapar instrument som ID06 och VVS-branschens Säker Vatten för att få bort svart arbetskraft och för att ha kvalificerad personal på våra arbetsplatser. Detta i kombination med rot-avdraget gör att vi har kommit långt i kampen för bättre etik. Rot-avdraget har också skapat jobb under lågkonjunkturen.

Ola Månsson har förenat en framgångsrik karriär i företagsvärlden med ett mycket aktivt arbete inom organisationslivet. Som framgår av en separat text i anslutning till den här intervjun ingår han i ett antal styrelser för organisationer med anknytning till byggsektorn.

Det har inte förekommit några läckor om vem som ska efterträda Bo Antoni som går i pension kring årsskiftet efter elva år som vd för BI.

– Jag behövde inte fundera länge när jag fick frågan, jag kände genast att det här skulle vara ett perfekt jobb för mig.

Ola Månsson säger att hans första uppgift när han tillträder blir att lära känna organisationen med alla dess regioner, avdelningar och funktioner.

– Jag ska också sätta mig in i medlemsföretagens förväntningar. Bland dem finns stora och små företag som har skilda behov och intressen.

Ola Månsson vill särskilt framhålla vikten av BI:s ambition om ett hållbart samhällsbyggande i världsklass.

– Energi- och miljöfrågorna kommer att ha stor betydelse för hur branschen ska utvecklas i framtiden.

E-postmeddelanden och sms kom i stor mängd så snart som det hade blivit känt att Ola Månsson blir ny vd för BI. Det var lyckönskningar och glada tillrop, liksom uttryck för högt ställda förväntningar.

– Jag tror att jag kan komma med ny entusiasm och nya idéer.

Ola Månsson vill se ökad samordning i byggbranschen, det gäller inte minst inom utbildningarna.

– Vi inom näringslivet måste ena oss och ställa krav. Skolorna är proffs på att utbilda, men vi är proffs på att veta vilka kompetenskrav som kommer att gälla om fem eller tio år. Det gäller alla yrkesrgrupper inom branschen, från byggnadsarbetare till civilingenjörer. Här finns mycket att göra.

Med Ola Månsson vid rodret är det troligt att byggbranschen blir mer synlig i medierna och samhällsdebatten.

– Jag är bekväm med att synas och jag tycker att det är roligt att debattera. Annars hade jag inte tagit det här jobbet.

Inom BI kan Ola Månsson väntas driva samhällsfrågor, medan vice vd Mats Åkerlind väntas fortsätta att driva arbetsgivarfrågorna bland annat eftersom han var med och skapade det nya medarbetaravtalet som väntas ge byggbranschen mer arbetsro och färre konflikter.

Ola Månsson ser sin nya roll som tvådelad. En del av uppdraget är att vara operativ ledare för personalen på BI, som dessutom har sina regioner med egna styrelser.

– Som ledare för BI blir mitt mål att skapa engagemang i organisationen så att vi kan tillgodose medlemmarnas intressen. BI:s medlemmar är dess kunder.

Den andra rollen handlar enligt Ola Månsson om att göra byggbranschen mer attraktiv, inte minst för unga som ska bestämma var de vill arbeta med i framtiden.

För Ola Månsson är det viktigt att skapa samordning inom branschen.

– För att skapa samordning har jag hjälp av att jag har arbetat inom så många olika företag och branscher med koppling till byggande. Jag vet hur man ser på varandra inom alla delar av byggsektorn. Det är något man förstår bättre om man har upplevt det i verkligheten.

För att nå sina mål som ledare för BI måste Ola Månsson ha politikernas öra. I sju år var han verksam i produktionsstyrelsen i Danderyds kommun i norra Storstockholm. Det är ett politiskt tillsatt organ som ansvarar för bland annat kommunens skolor, förskolor och äldrevård.

Där lärde sig Ola Månsson hur det politiska maskineriet fungerar. Och där fick han flera värdefulla kontakter inom politiken.

Ökad produktivitet inom byggbranschen står hög på listan för Ola Månsson.

– Min vision är nu att kraftfullt verka för att få bort epitetet "Sega gubbar" från svensk byggbransch.

Sega gubbar? var titeln på en uppföljning av Byggkommissionens betänkande Skärpning gubbar! där byggbranschen fick mycket däng för dålig produktivitetsutveckling

– Jag vill att vår bransch aldrig mer ska förknippas med sega gubbar.

Ola Månsson framstår också som en social talang. När Tidningen Byggindustrin samtalar med honom står han mitt i förberedelserna inför en årlig begivenhet på NVS Installation, det företag som han snart lämnar för BI.

Kvällens begivenhet innebär att kunder och bekanta samlas för ärtsoppa och punsch på NVS kontor. Ola Månsson serverar punsch i kockmundering.

Tillsammans med sin hustru äger Ola Månsson en gård utanför Uppsala. Där finns hästar som Ola Månssons fru och dotter rider.

– Själv kopplar jag av med praktiskt arbete med röjsåg eller hammare på helgerna, säger Ola Månsson.

När denna tidning når läsarna sitter Ola Månsson på älgpass, jakt är också en viktig del av fritiden.

Hela familjen är intresserad av skidåkning. För Ola Månsson är det Telemark som gäller.

– Utförsåkningen är en sammanhållande länk för vår familj.

Ola Månssons drivkraft och engagemang på jobbet har han också med sig på fritiden då han har utvecklat fler projekt tillsammans med sin fru.

Förutom ett hektiskt arbetsliv, byggandet på gården och skidåkningen hinner han med jakt och golf.

– Och för att hålla mig i trim spelar jag mycket tennis.

På Skanska i 18 år
Ola Månsson är 53 år och civilingenjör Väg & Vatten från KTH. Han arbetar sedan sju år på NVS Installation i Stockholm där han är regionchef.
Han har arbetat inom Skanska i 18 år, de sista fem åren som vd för Skanska Teknik. Han har också varit vd och koncernchef för Hifabgruppen som arbetar med projektledning inom bygg, anläggning, installation, miljö och energi.

En familj inom bygg
Ola Månssons fru är jurist och anställd på BFAB som arbetar med kompetensutveckling inom byggsektorn. De två vuxna barnen har lämnat hemmet. Dottern är 24 år och jobbar sedan drygt ett halvår på Skanskas inköpsavdelning.
Sonen är 22 år och studerar på Chalmers i Göteborg. På somrarna har han praktiserat på NCC.

Många förtroendeuppdrag
Ola Månsson har haft många förtroendeuppdrag under åren. Här är några: Ordförande för Samhällsbyggnadslänken (före detta KTH Byggenskap), ledamot i Samhällsbyggnadssektorns Etiska råd, styrelseledamot i Svensk Byggtjänst och VVS Företagen, hedersledamot på KTH Samhällsbyggnad samt stiftare av Fria Byggakademien, som är en ledarskapsutbildning för bygg- och fastighetsbranschen.

Medlemsföretag med 80 000 anställda
Sveriges Byggindustrier, BI, är byggföretagens bransch- och arbetsgivarförbund med över 3 200 medlemsföretag som tillsammans har 80 000 anställda. Hela byggsektorn har sammanlagt 300 000 anställda.
BI har 150 anställda på 25 lokalkontor över hela landet och på sitt kansli i Stockholm.
Medlemsföretagen i BI är organiserade i byggföreningar som i stort sett motsvarar landets länsindelning.

Kort om Etiska Rådet
Bakom Samhällsbyggnadssektorns Etiska råd står Byggherrarna, Byggmaterialindustrierna, Elektriska Installatörsorganisationen EIO, Kyl- och värmepumpföretagen, STD Svensk Teknik och Design, Sveriges Byggindustrier, Svensk Ventilation och VVS Företagen. Mer information finns på www.byggetik.se