När Byggindustrin intervjuade Sveriges byggindustriers vd Ola Månsson i höstas efterlyste han en ”superperson som blir branschens egen säkerhetsgeneral”. Nu finns hon på plats. Charlotta Gottschalk Dieden, projektledare för En säker arbetsplats, tillträdde den 7 maj.
– När jag läste det tänkte jag herre gud, en superman. Men jag ser det inte som ett ensamarbete utan som teamwork, jag ska ta hjälp av hela branschens erfarenheter, säger Charlotta Gottschalk Dieden.
Hon kommer närmast från en tjänst på Arbetsmiljöverket där hon sedan 2008 arbetat särskilt med frågor relaterade till byggbranschen.
– Det föll sig naturligt att jag specialiserade mig på byggbranschen då, jag hade en anknytning till frågorna. Innan jag började på Arbetsmiljöverket 2005 jobbade jag med entreprenadjuridik och arbetsrätt på advokatbyrå. Nu får jag möjlighet att fokusera helt på byggbranschen och det gläder mig. Jag tycker det är oacceptabelt att folk omkommer på byggarbetsplatserna, jag vill få bort dödsolyckorna, säger hon.
En säker arbetsplats är en sektorövergripande satsning som initierats av Sveriges byggindustrier, BI. Styrgruppen – som förutom Charlotta Gottschalk Dieden består av Ola Månsson, BI:s säkerhetsexpert Björn Samuelsson, Skanska Sveriges vd Anders Danielsson och Takvärns vd Ulf Wernquist – hoppas engagera både byggherrar, arbetstagare och entreprenörer i alla led.
Arbetsmiljö har varit en het fråga för byggbranschen det senaste året, bland annat framförde Byggnads krav på arbetsmiljöcertifiering av alla byggarbetsplatser i samband med avtalsrörelsen. Och även om olycksstatistiken är sjunkande visar siffror från Arbetsmiljöverket att det finns mycket kvar att göra. Under perioden 2008–2011 inträffade drygt en dödsolycka i månaden och närmare 6 000 personer drabbades av en olycka som krävde mer än 14 dagars sjukfrånvaro.
Charlotta Gottschalk Dieden menar att tiden nu är mogen för en sektorövergripande satsning som En säker arbetsplats.
– När arbetsmiljöfrågorna hamnar i fokus börjar branschen efterfråga sådana här satsningar. Det finns en större medvetenhet och vilja att driva frågorna nu. Men det går fortfarande lite trögt, säger hon.
Vad ska du göra för att få fart på arbetsmiljöarbetet?
– Eftersom jag jobbat med arbetsmiljöfrågorna under en längre tid så vet jag att det redan finns många bland BI:s medlemsföretag och i branschen i övrigt som arbetar hårt för dessa frågor. De är drivna, engagerade och kunniga. Min uppgift är i första hand att samla all den kunskap som redan finns upparbetad och göra den tillgänglig för hela branschen. Så att folk kan lära av varandra i stället för att behöva uppfinna hjulet om och om igen.
Hur ska kunskapen bli tillgänglig för branschen?
– Det gäller att hitta rätt verktyg och jag tror på enkla medel. Ju enklare medel desto större genomslagskraft. Något som både fack och arbetsgivare varit inne på är ett slags körkort i arbetsmiljö. Det tror jag kan bli ett effektivt verktyg.
Kan Byggnads krav på obligatorisk arbetsmiljöcertifiering av byggarbetsplatser vara ett sådant verktyg?
– Jag känner inte till detaljerna kring Byggnads förslag men i grund och botten är det kanske en värderingsfråga. Behövs tvång eller kan man lita på att alla vill ta sitt ansvar? Personligen har jag ingen övertro på tvång. Dessutom finns det redan i dag ingen frivillighet kring arbetsmiljöansvaret. Lagstiftningen är tydlig och tvingande. Ansvaret är fördelat på alla som medverkar i en byggprocess. Brister i arbetsmiljön har andra orsaker.
Vilka orsaker är det?
– I grunden är det en fråga om inställningen hos företagens ledningar. De måste förmedla att säker arbetsmiljö inte är något som kan tullas på och att det är lika naturligt och lika viktigt som att utföra yrket på ett professionellt sätt. Det måste också finnas en medvetenhet om arbetsmiljöfrågorna på alla nivåer. Ansvaret på en byggarbetsplats kan inte bara ligga på byggarbetsmiljösamordnaren. Varje aktör som medverkar i byggprocessen måste förstå att den har ett ansvar. Att en kedja inte är starkare än den svagaste länken stämmer verkligen i det här fallet, då det inom byggbranschen ibland upphandlas underentreprenörer i uppåt tio led.
Finns det någon länk i kedjan som brister oftare än andra?
– Nej, jag upplever inte att någon grupp generellt är sämre på arbetsmiljö. Men den ökande förekomsten av utländsk arbetskraft är en utmaning. Instruktioner och säkerhetsföreskrifter ska förstås av alla. Därför måste relevanta dokument kanske översättas till fler språk och det kanske behövs fler tolkar i arbetslagen. De som inte jobbat i Sverige tidigare kan också ha en annan säkerhetskultur, precis som det finns olika tankar kring säkerhet bland svensk arbetskraft. Alla på arbetsplatsen behöver ha ett gemensamt skyddstänk för att det ska fungera bra. Drömmen vore att hela byggsverige hade ett gemensamt skyddstänk.
Vad krävs för att uppnå det?
– Det behövs både piska och morot. Det behövs en tydlig lagstiftning och den har vi. Och viljan finns där, det är min övertygelse. Alla vill få bort olyckorna, det är inte kontroversiellt. Men av olika anledningar går det inte så fort som det borde. Det handlar mycket om kunskapsbrist och attityder. Därför har projektet En säker arbetsplats så stor potential. Jag har en förhoppning om att jag ska kunna påverka mer inifrån branschen än vad jag kunde göra utifrån på Arbetsmiljöverket men en förutsättning är att projektet får en bred förankring bland branschens alla aktörer.