byggindustrin

I början av 2007 kom Europadomstolens utslag om granskningsarvoden för företagens oorganiserade arbetare. I ett slag minskade detta förbundets intäkter på ett sätt som tvingade Byggnads att se över hela sin organisation och avisera omfattande sparplaner.

I samband med avtalsrörelsen och vårens strejk tvingades principen om att företagen måste redovisa samtliga löneuppgifter in i det nya avtalet – för organiserade såväl som för oorganiserade.

Även här blev det bakslag. Uppgiftsskyldigheten anmäldes till Datainspektionen, DI. Var den laglig enligt personuppgiftslagen?

17 december kom svaret från DI: Om en person inte tillhör Byggnads så ska Byggnads inte heller ha tillgång den personens personliga uppgifter.

Dagen därpå, 18 december 2007, kom det länge väntade domen från EG-domstolen i Vaxholmsmålet om fackens blockad mot lettiska byggbolagen Laval i slutet av 2004.

Frågan gällde hur långt konflikträtten sträcker sig när ett utländskt företag vägrar att teckna kollektivavtal med facken.

Konflikträtten ligger fast, betonar EG-domstolen i sin dom. Men det gör även EU:s konkurrenslagstiftning. Om de två kommer i konflikt med varandra – vilket domstolen anser skedde i Vaxholm 2004 – är det EG-domstolens uppgift att skydda den fria rörligheten.

Det mycket omfattande Byggnadsavtalet kan inte i sin helhet tvingas på ett utländskt byggföretag utan att detta får effekter som ett handelshinder, är innebörden av domen.

Till dessa motgångar för Byggnads kommer det medlemsras som förbundet drabbats av under 2007. Tidningen Byggnadsarbetaren summerar fjolåret i sin nättidning 15 januari 2008 med rubriken ”Var tionde lämnade Byggnads 2007”.

I siffror betyder det att 8 014 yrkesaktiva byggnadsarbetare lämnade förbundet som sista december hade drygt 86 000 medlemmar kvar.

Finns det anledning för arbetsgivare och företagare att jubla över sakernas tillstånd?

Riktigt så enkelt är det inte. Det som har kallats den ”svenska modellen” har för många företag i många branscher givit stora fördelar. Efter tuffa avtalsförhandlingar har parterna alltid enats och sedan har det rått arbetsfred. Företagen har tillsammans med sina anställda kunnat koncentrera sig på sin konkurrenskraft i en annars svår och skiftande omvärld.

Däremot är det tveksamt om den hemmamarknadstunga byggsektorn alls känt av konkurrens utifrån före 2004. Detta har givit Byggnads en unik styrkeposition som varat fram tills idag.

Utmaningen idag är att tillsammans med byggsektorns arbetsgivare skapa enklare regelsystem med balanserade maktmedel för alla parter som gör kollektivavtal attraktiva för såväl utländska som svenska byggföretag och byggnadsarbetare oavsett nationalitet.

Dit är det idag en mycket lång väg att vandra. Byggnads har hittills valt sin egen linje. Tillsammans med elektrikerna i Elektrikerförbundet SEF har de valt en unikt militant hållning i lönefrågor.

Inom LO-familjen finns det sedan mer än tio år goda exempel på hur fack och arbetsgivare tillsammans kan hitta verktyg som både stärker företagens konkurrenskraft samtidigt som de enskilda medarbetarna garanteras en verklig inkomstökning.

Lyckas Byggnads ta sig samman när det gäller vad de långsiktigt kan erbjuda sina medlemmar, kan det bli just det som vänder förbundets negativa utveckling.