byggindustrin

Just nu pågår upptakten till vad som möjligen kan bli ett nytt huvudavtal mellan parterna på arbetsmarknaden. Saltsjöbadsavtalet undertecknades i december 1938, för snart 70 år sedan.

Nu som då handlar det om att arbetsmarknadens parter själva tar ansvaret för att i ordnade former skapa ändamålsenliga villkor för företag och deras anställda som skapar stabilitet och ger avtalsparterna möjligheter att utvecklas och vara konkurrenskraftiga.

Tiden före det historiska Salstjöbadsavtalet var kaotisk och svårt strejkdrabbad. Över fack och arbetsgivare hängde lagstiftningshotet, att regeringen (Per-Albin Hanssons) skulle se landets intressen av arbetsfred överväga så mycket att fack och arbetsgivare tvångsvis fick underordna sig lag.

Att de gångna 70 åren har präglats av framgångarna för denna svenska avtalsmodell är uppenbara för var och en.

Efter ett avbrott från 1970-talets lagstiftningsoffensiv och tjugo år framåt, kom samförståndet åter till delar av arbetsmarknaden med Industriavtalet 1997.

Men det är ingen norm för fackförbund eller arbetsgivare som väljer att gå andra vägar. Industriavtalet passar inte alla. Det har sina kritiker.

Därför är det vettigt att både näringslivet och LO och Ptk nu är redo att pröva bärkraften i idén om ett nytt huvudavtal, ett nytt Saltsjöbadsavtal.

Årets avtalsrörelse har varit ”lugn” rapporterar senaste LO-tidningen (nr 33). Våren gav ett facit på 11 358 strejkdagar. Htf:s SAS-strejk tog 7 200 av dessa. På andra plats kom Byggnads med 3 296 och elektrikerna med 842 strejkdagar.

Sveriges Byggindustrier, BI, och Byggnads fick sitt avtal i våras först efter strejk. För BI blev det dyrt. Men man fick en arbetsfred som bara varade i 177 dagar (istället för det treåriga avtalets 1 095 dagar)

Arbetsgivareförbundet Maskinentreprenörerna var på väg mot en relativt odramatisk förhandlingsuppgörelse med motparten Byggnads kring Entreprenadmaskinavtalet. Då mot slutet av förhandlingarna Byggnads plötsligt byter kurs, ställer ultimatum, begär medling och 16 oktober varslar ME om strejk.

Dagen därpå, 17 oktober, varslar Byggnads det egentliga målet för konflikten – Sveriges Byggindustrier. En sympatistrejk mot BI har potential att bli långt svårare än strejken i våras.

Om det bakomliggande motivet lämnar Byggnads ordförande Hans Tilly direkt besked på Byggnads hemsida:

”Det går inte längre att lita på vår största motpart. Vi träffar en uppgörelse som Sveriges Byggindustrier sedan försöker upphäva i juridiska processer”.

BI har utrett juridiken bakom kollektivavtalets bestämmelse om att lämna ut personuppgifter, något som enligt BI skulle kunna strida mot Personuppgiftslagen, PUL. Resultatet lämnades in till Datainspektionen samtidigt som ME förhandlade. Därför valde Byggnads att varsla om strid och därmed att kunna öppna för nya stridsåtgärder mot BI.

Även om arbetsmarknadens parter kan råda över mycket, kan de aldrig i avtal upphäva lagar som gäller straffrätt, skattelagar eller som i det här fallet – personuppgifter, lagar om personlig integritet.

Ett nytt huvudavtal mellan Svenskt Näringsliv, LO och Ptk måste kunna leverera det som ändå är arbetsgivarpartens stora intresse i varje avtalsrörelse – möjligheten till arbetsfred under avtalsperioden.

Pacta sunt servanda, avtal ska hållas. Lagar likaså. Ett huvudavtal klarar båda perspektiven.