byggindustrin

I december i fjol konstaterade Datainspektionen samma sak. Om en person inte tillhör Byggnads så ska facket inte ha tillgång till den personens personliga uppgifter.

Det var den 4 april i fjol som parterna skrev under ett treårigt avtal. Men bläcket i uppgörelsen hade knappt hunnit torka innan det anmäldes till Datainspektionen för att det var otillåtet enligt personuppgiftslagen, PUL.

Delphis rättsutredning visade att avtalets stadgande om överlämnande av personuppgifter så som Byggnadsavtalet kräver, innebar ett stort intrång i den personliga integriteten och strider mot både PUL och Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna.

Sveriges Byggindustriers dilemma när de skrev under var att man befann sig i en svår avtalstrid, sannolikt extra laddad efter Europadomstolens dom som olagligförkunnade fackens granskningsarvoden för oorganiserade byggnadsarbetare.

Uppgiftsskyldigheten i Byggnadsavtalet blev för Byggnads ett sätt att försöka dilemmat som Europarådets domstol hade ställt dem igenom domen av garanskningsarvodena.

Byggnads har överklagat Datainspektionens beslut och nu ligger frågan för avgörande i länsrätten.

För många byggföretagare har avgörandena i Europadomstolen och Datainspektionen naturligt nog varit vägledande. Sedan årsskiftet skickar dessa inte längre löneuppgifter för oorganiserade till Byggnads. I valet mellan det lagliga och det avtalsmässiga, sätter företagare laglydnaden – även när facket är en fortsatt mäktig motpart.

BI:s vd Bo Antoni liknar företagens dilemma under tiden det tar för länsrätten att avgöra Byggnads överklagande vid ett moment 22.

”Om det visar sig att länsrätten bekräftar Datainspektionens beslut så skulle företagen genom att lämna ut uppgifter under mellanperioden ha brutit mot lagen. Visar det sig tvärtom att Datainspektionens beslut var fel har företagen brutit mot kollektivavtalet”, sade Antoni i en kommentar i morgon-Ekot i måndags morse.

Byggnads har nu anmält ett mycket stort antal företag till tvisteförhandlingar på grund av kollektivavtalsbrott.

I Västsverige har sedan årsskiftet över 450 anmälningar gjorts av Byggnads mot enbart en handfull per månad i normala fall.

Leder alla dessa anmälningar till att tvisteförhandlingar också genomförs – risken finns trots allt – och mönstret från Västsverige också följs i andra delar av landet så kommer betydande resurser i företagen att bindas upp för hårda förhandlingar med Byggnads. Hur rimligt är detta? Hur konstruktivt? Hur ansvarsfullt?

Att många av Byggnads för egen del är förbannade över att det som varit sakernas ordning sedan mycket lång tid ifrågasätts på juridisk grund är naturligt. Det finns ett egenintresse att tillvarata. Förbundets intäkter minskar drastiskt. Man står inför den smärtsamma uppgiften att skapa en ny affärsmodell. Ska man locka tillbaka flyktande medlemsskaror kanske man måste erbjuda annat än ständigt återkommande strider med arbetsgivarna?

Den polletten har inte trillat ner ännu. Det är den rimligaste tolkningen av det faktum att striden om lönegranskningen fortsätter.