byggindustrin

I förhållande till vår folkmängd har vi varit framgångsrika som få andra när det gäller att skapa branschledande storföretag inom gasteknik, vitvaror, telefoni, fordon, militärteknik, läkemedel, design och handel.

En mycket stark ingenjörskultur, driftiga affärsmän och stabila och konstruktiva arbetsmarknadsrelationer har bidragit till de svenska framgångarna i världen.

Men om kopplingen till utländsk konkurrens är svag eller inte alls existerar?

Så har det av tradition sett ut för byggmarknaden. (Med några få, mycket välrenommerade undantag.) För den som är intresserad av hur långt globaliseringen av byggsektorn har kommit, finns det en intressant analys av färskt datum att studera:

Konkurrensverket publicerade i januari i år ”Konkurrensen i Sverige 2007”.

Där konstaterar verket att det trots allt hänt en del de senaste åren även om byggsektorn fortfarande präglas av begränsad konkurrens på nationell nivå.

”Under senare tid har dock branschen blivit mer utsatt för konkurrens då fler utländska aktörer har etablerat sig i produktionsledet samtidigt som det finns tecken på en ökad internationalisering inom byggmaterialsektorn.”

Totalt räknar Konkurrensverket in 68 900 företag i byggsektorn som tillsammans sysselsätter 210 000 anställda. Då innefattas installationer, uthyrningsfirmor, tjänster som arkitekter och tekniska konsulter, förvaltning och materialtillverkning. 24 100 företag är verksamma inom bygg- och anläggning och sysselsätter knappt 93 500 anställda, enligt verket.

Saknar dessa företag konkurrens?

Knappast. Den är ofta stenhård. Det betyder i praktiken att vinstmarginalerna för byggare oftast är alldeles för små i förhållande till den affärsrisk företagaren tar i varje projekt. I en sådan sluten värld kan Byggnads och elektrikerna i SEF skaffa sig stor makt utan att hota konkurrensen.

Men problemen hopar sig snabbt när gränserna öppnas – för den som saknar förmågan att anpassa sig till nya förhållanden.

En av avsikterna med EU är att underlätta för människor, varor, kapital och tjänster att röra sig mellan medlemsländerna.

Den internationella juridiken, EG-rätten liksom Europadomstolens avgöranden, ställer krav på vad som kan tillåtas eller inte tillåtas i samspelet mellan företag, fack, stater och individer.

Även om svensk-lettiska Laval-målet inte är färdigdömt ännu, är det helt klart att EG-rätten har starka intressen att försvara när det gäller skyddet av möjligheterna att konkurrera över gränserna.

Då omfattas plötsligt mycket mer; import och export av byggmaterial, teknikutveckling, industriellt byggande - med nya sätt att organisera en effektivare produktion – och en växande ström av företag och människor som rör sig över gränserna.

Allt detta är redan på väg att föra in svenska fackföreningar som Byggnads och SEF i samma miljö som till exempel IF Metall. Det gör dem knappast lyckliga.

Det betyder ett uppvaknande när det gäller behoven för svenska byggföretag att utveckla sin lönsamhet i hård konkurrens med utländska byggare.

När nästa huvudavtal så småningom växer fram mellan LO, Svenskt Näringsliv och tjänstemannafacken måste Byggnads och SEF med på vagnen. Deras slutna hemmamarknader vittrar bort.