Bank-, bygg- och samhällskris

Hur hamnade vi i den situationen? Och framför allt – hur kan den lösas upp innan samhällsekonomin åsamkas allt för stora skador?

Först själva situationen: Skanska, Peab, NCC och JM varslar när kunderna har lämnat bostadsmarknaden. Bankerna lånar inte ut till bostadsköparna. Bopriserna sjunker.

Jämfört med den exportberoende verkstadsindustrin, framför allt Volvo och Saab, finns det en långsiktigt stark efterfrågan på nya bostäder. Storstäderna växer. Byggbranschens största problem borde vara de långsiktiga rekryteringsfrågorna, inte varsel om massuppsägningar.

Men när bank- och finanskrisen drog genom USA efter konkursen för Lehman Brothers för två månader sedan blev det uppenbart för alla hur sårbart samhällets blodomlopp, finanssystemet, är också på ett globalt plan. Inte ens välskötta nationella banker som flertalet av de svenska kommer undan.

På Ingenjörsvetenskapsakademins möte om finanskrisen i torsdags i förra veckan gav bland annat Industrivärldens vd Anders Nyrén besked om hur bankerna resonerar i detta skede. Industrivärlden är en av huvudägarna till Handelsbanken.

– Lånestoppet är snabbaste sättet för bankerna att öka sitt eget kapital.

Och varför är detta nödvändigt just nu? De svenska bankerna har fortfarande små kreditförluster och nästan ingen exponering ens indirekt mot den amerikanska bolånebubblan?

Skälet hittar Nyrén i de fyra storbankernas kapitalstruktur. Tillsammans har de 3 095 miljarder kronor i tillgångar. Det är den samlade omslutningen på all nuvarande utlåning.

400 miljarder är eget kapital, en tredjedel är inlåningen från insättarna. Resten lånas upp i interbanksystemet.

De statliga garantireglerna som regeringen försöker få storbankerna att acceptera omfattar enbart kaptitaltäckningskraven. Men för att i fortsättningen kunna låna upp den mycket stora andelen kapital som behövs från interbanksystemet globalt måste de svenska bankerna snabbt skaffa sig större egna finansiella muskler och bättre säkerheter.

Det är det bankerna gör när de behåller rekordnivåerna på räntegapet mellan in- och utlåning och samtidigt håller nere riskerna genom att strypa ny utlåning. Alla existerande bankkunder betalar rekordräntor. Om bankerna får råda kommer det att fortsätta länge till.


Sett ur storbankernas synvinkel, strikt företagsekonomiskt är detta välmotiverad och klokt. Samhällsekonomiskt är det hela en tragedi eftersom det driver fram en recession som nu djupnar till något mycket allvarligare.

När hushållen inte får utlovade lån till sina bostadsaffärer, stannar bostadsbyggandet.

Byggbolagen i sin tur måste agera och trygga sin överlevnad. De varslar anställda i bostadsproduktionen. Företagsekonomiskt är det nödvändigt. Samhällsekonomiskt är det en tragedi.

Först banker, sedan byggare. Inget enskilt företag förmår att bryta den onda spiralen nedåt.

I det läget finns det bara en sorts aktör med makt och befogenhet att greppa samhällsintresset: staten.

Bankernas normala utlåning till bostadsmarknaden måste återupprättas - staten kan garantera detta mycket effektivare än hittills.

Byggbranschen behöver inga subventioner för att hålla igång en olönsam produktion. Det är hushållens ekonomi som behöver tryggas. I denna kris är det bara stater som kan göra detta. Jobb och bostäder är två ord som väger tungt i dessa dagar. Exakt hur tungt börjar nu gå upp för folk.