byggindustrin

E6 vid Gårda. Uppemot 100 000 fordon om dygnet dundrar förbi på vägen som går i en krok runt området som håller på att byggas. Det är nästan lite ansträngande att föra ett samtal med Thomas Hammarlund, biträdande avdelningschef på plan- och trafikavdelningen i Göteborgs stad.

Hur ska det gå att bo mitt i allt detta oljud?

-Det blir möjligt först och främst genom en fyra meter hög bullerskärm som ska byggas. Utan den klarar vi aldrig att komma ner till maxgränsen på 65 decibel, förklarar Thomas Hammarlund.

Bostäderna i kvarteret Venus är en omdiskuterad historia. Här låg tidigare ett bussgarage och ett antal verkstäder och upplag och marken har sanerats från mängder av föroreningar. Luftkvalitén är ett gränsfall, bullret likaså. Men projektet hamnar precis innanför det tillåtna och nu byggs det för fullt för att de 750 lägenheterna ska bli klara. Tio minuters promenad från centrum är en alltför attraktiv plats för att lämna oexploaterad.

-Det har varit svårt att klara bullernormerna på alla våningar, särskilt här på hörnet. Därför har vi försökt att lägga butiker och kontor åtminstone i bottenvåningen. Och så bygger vi med en tyst sida, säger Thomas Hammarlund.

I Göteborg sker all planering av nya bostäder sedan drygt ett år tillbaka enligt en egen bullerpolicy. För några år sedan tog stadens alla berörda förvaltningar avstamp i riksdagens bullernormer och förtydligade dem för kommunens räkning. Därför menar staden att man står väl rustad och kan ta emot de allmänna råd som Boverket nu kommer med utan att fasa.

-Grunden till varför vi tog fram en egen policy var att miljönämnden ofta sade nej på grund av buller. Men sedan körde byggnadsnämnden ändå över oss och fick gehör för byggnationen i kommunstyrelsen, säger Thomas Hammarlund, som jobbat på miljöförvaltningen i sjutton år.

Ingen tyckte att arbetssättet där miljökontoret sade nej till allt som skulle byggas på platser som överskred 55 decibel var hållbart. Inte heller att byggnationen trots allt förverkligades, men utan att alla åtgärder för att skapa ett så bra boende som möjligt mitt i bullret utreddes.

-Om vi hade haft det gamla synsättet skulle det inte ha förvånat mig om det beslutats om att kvarteret Venus skulle byggas, men att vi inte ens fått igenom kravet på bullerskärm, säger Thomas Hammarlund och tar kvarteret där vi befinner oss som ett tänkbart exempel.

Thomas Hammarlund tycker att samarbetet mellan stadens förvaltningar lett till ”mindre tjafs” och att det fattas snabbare beslut i planärendena. Kravet på grundliga utredningar på ett tidigt stadium har lett till att det gått lättare att hitta lösningar.

-Det är bra att den som vill bygga tvingas motivera varför den vill göra det precis bredvid en stor väg och inte trettio meter in istället. Alla har blivit mer medvetna.

Hittills har inte något projekt fått avslag på grund av buller. En förklaring kan vara att det mestadels har byggts i närheten av vägar med transporter av farligt gods. Där finns redan krav om 100 meters skyddsavstånd till bostäder. Eller så kanske inte bullerpolicyn används så länge att frågan om att bygga eller inte bygga ställts på sin spets?

- Så kan det vara. Det ska bli spännande att se när vi får ett sådant fall. Men överlag tror jag inte att policyn kommer att leda till att det byggs på färre platser, snarare att det leder till att vi hittar lösningar.

Däremot tror Thomas Hammarlund att det troligen blir dyrare att bygga om man ska ta hänsyn till Boverkets råd. Något som bland annat Sveriges Byggindustrier varnat för.

- Det kan nog bli dyrare, men då får man ställa sig frågan vad människors hälsa är värd. Alla är inte medvetna om hur de påverkas av buller, det kan vara svårt att göra en koppling mellan hälsa och buller på egen hand.