byggindustrin

LO och Byggnads hävdade 2004 att stridsåtgärden mot lettiska Laval, som vunnit en kommunal upphandling och fått uppdraget av Vaxholms kommun att bygga ut en skola, var en av hundratals likartade stridsåtgärder mot företag som vägrade skriva svenska avtal med Byggnads.

Byggindustrin valde att göra en helt annan analys. Blockaden måste utvärderas mot bakgrund av att Lettland ett halvår tidigare inträtt i EU, hävdade tidningen.

Den kolsvarta förstasidan skrev 12 november 2004 i krigsrubriker

”LETTISKT BOLAG SKAKAR BYGGETTAN”

Rubriken i Byggindustrin 12 november 2004 med anledning av att Byggettan just försatt Vaxholms skolbygge i blockad följdes upp med en text som lanserade den just utbrutna konflikten i en EU-belysning.
Veckan därpå valde även SvT:s nyhetssändningar i TV att följa upp just denna EU-vinkel på blockaden. Därefter följde dagspressen upp. Alla nu med EU-perspektiv på en tidigare rutinartat skildrad sorts arbetsmarknadskonflikt.

Ett skakat LO utlyste därför en presskonferens i LO-borgen 4 december 2004. Mötet var fullsatt. LO och TCO:s Rättsskydds linje var att detta inte var en fråga för EG-rätten. Journalisterna var starkt kritiska mot detta. Det som normalt enbart brukade bli notiser om ytterligare en facklig blockad, hade under tio dagar vuxit fram till förstasidesstoff. LO:s och Byggnads tolkningsföreträde i denna typ av konflikt var för första gången ifrågasatt.




(Hela texten från 12 november 2004 nedan):

”Byggettan gör en björntjänst”

Två lettiska bolag som är intresserade av att skaffa sig kunder på den svenska marknaden. Bägge är välskötta företag. De månar om sina anställda och har kollektivavtal. De behöver välmotiverad och stabil personal. Företagen är inne i en stark tillväxtfas. De behöver rekrytera fler medarbetare och kollektivavtal ger dem ordning och reda på hemmaplan i Lettland.

Lettland är sedan 1 maj i år ett medlemsland i EU och har därmed full tillgång till den inre marknaden. Europa ligger öppet – mer eller mindre – och Sverige ligger nära till hands att börja med. Båda företagen erbjuder nu sina svenska kunder lägre priser än de flesta svenska konkurrenter kan göra. Samtidigt är kvaliteten jämförbar.

För våra två tänkta lettiska företag är konsekvenserna av Lettlands EU-inträde dock helt olika. Framtiden – och sannolikt EG-domstolen – får utvisa om det är rätt eller fel.

Det första företaget, företag A, är ett lettiskt åkeri. Det säljer numera utan hinder frakter över hela Europa. Detta är en avsedd effekt av den inre EU-marknaden för människor, tjänster, varor och kapital över nationsgränserna inom EU.

Det betyder att det lettiska transportföretaget sedan 1 maj i år får ta på sig att köra också svenska frakter mellan exempelvis Vaxholm och Vaxholms grannkommuner.

Det här är ingenting som är populärt hos facket, Transport. De har tillsammans med sin europeiska organisation försökt stoppa det. På nationell nivå i Frankrike har man övervägt att sätta en tidsgräns för hur länge ett transportföretag från ett annat EU-land får vara inne och ta lokala, tillfälliga, frakter, så kallade cabotage, i Frankrike.

Men Frankrike har tvekat att införa begränsningar för utländska åkerier på egen hand. Inte minst därför att EU-kommissionen varit tufft i beskeden till det europeiska transportfacket.

Den enda instans som kan tolka begreppet cabotage och hur länge ett åkeri från ett EU-land får jobba på ett annat EU-lands lokala åkerimarknad är EG-domstolen.

Och i en sådan tolkning av EG-domstolen väger argumenten för ökad konkurrens och allt effektivare arbetsmetoder totalt sett för företagen inom EU-området tungt.

För det andra lettiska företaget, ett byggföretag, är situationen annorlunda. EU:s inre marknad och de fyra friheterna gäller visserligen också byggföretagare och deras medarbetare om de kommer från EU-området. De har rätt att vara inne och bjuda på jobb på den svenska marknaden och att också utföra dem med egna medarbetare.

EU-direktivet, i Sverige kallat ”Entreprenaddirektivet-utstationeringslagen” om stationär personal utomlands gäller det lettiska byggföretaget.Den betyder att den svenska arbetstidslagen, arbetsmiljölagen, semesterlagen och en två, tre andra lagar också gäller det lettiska bolaget från första dagen de kommer hit. Lönefrågor och övriga avtalsfrågor är däremot avtalsfrågor.

Medan lättrörliga utländska åkerier kan arbeta i Sverige med utländska kollektivavtal fungerar de fackliga musklerna effektivare på de långvarigare – och mer sårbara – byggarbetsplatserna.

Byggfacket har idag också möjligheter att tvinga det lettiska företaget att överge det egna kollektivavtalet.

Det som ger Byggnads råg i ryggen är lex Britannia, en lagändring som infördes i medbestämmandelagen och som gör det möjligt för ett svenskt fack att ta till stridsåtgärder mot ett utländskt bolag som har ett giltigt utländskt kollektivavtal.

Lagändringen hade beställts av facken sedan Arbetsdomstolen i en dom hade slagit fast motsatsen.

Lagändringen hade föregåtts av en utredning av Sven Hugo Ryman. I utredningen reserverade han sig för att en ”lex Britannia” skulle komma på kollissionskurs med EG-rätten.

Eventuellt kan Rymans misstanke nu vara på väg att komma att prövas. Anders Elmér är den advokat som företräder Laval un Partneri LTD från Lettland, som nu satts i blockad av Byggettan i Vaxholm.

För Elmér är saken mycket tydlig: ”Det strider mot fördragsprinciperna om fri rörlighet för arbetskraft”, säger han. ”Det är en kränkning av EG-rätten.”

Om det visar sig vara sant, kommer det också att visa sig att Byggettan genom sitt agerande gör det svenska kollektivavtalssystemet en rejäl björntjänst. Det är stor skada. För kollektivavtalssystemet, ansvarsfullt hanterat, borde annars ha en given plats på arbetsmarknaden.

Ledare i Byggindustrin nr 35-04, 12 november 2004