Så här års, inför höstterminstarten, kommer sedan många år ständiga larmrapporter om bristen på studentbostäder. I år är inget undantag och senast ut är Stiftelsen Stockholms studentbostäder som hävdar att läget är akut.
Bristen på studentbostäder är ett tecken på en mindre väl fungerande bostadsmarknad, andra tecken är den svarta marknaden för hyreskontrakt, de bostadsköer som finns i främst storstäderna, men även drivkrafter för ombildningar.
Rent demografiskt vet vi att en miljon ungdomar kommer att söka sig ut på arbets- och bostadsmarknaden de närmaste åren samt att antalet äldre, över 65 år, kommer att stiga framöver. Sveriges byggindustrier och Mäklarsamfundet presenterade i somras ett bostadsmarknadsindex som visar att rörligheten och nyproduktionen i landet ligger på en anorektisk nivå. Just den dåliga rörligheten är en orsak till den sämre fungerande bostadsmarknaden.
Den hyresreglering som finns är den största förklaringen till orörligheten på hyresbostadsmarknaden. Incitamenten att flytta från en äldre till en modern lägenhet är små. Den reglerade hyran i beståndet är i snitt ca 900 kronor per kvadratmeter och år. I nyproduktionen blir hyresnivån sällan under 1 500 kronor. Detta innebär att en äldre lägenhet om 100 kvadratmeter får samma hyra som en nybyggd lägenhet om 62 kvadratmeter. Incitamenten för att byta till mindre hyresbostäder blir lågt.
Skillnaderna i hyresnivåer mellan beståndet och nyproduktion bidrar även till det låga nybyggandet av hyreslägenheter såväl som att den skapar långa bostadsköer. På marknaden för ägda bostäder finns hinder för rörlighet i form av reavinstbeskattning vid försäljning. Konsekvenserna av en dålig rörlighet och låg nyproduktion blir en brist på bostäder i främst storstadsområdena vilket i sin tur utgör ett tillväxthinder.
Bostadsminister Stefan Attefall konstaterar nyktert att det inte går att lösa bostadsmarknadsproblemen på en kafferast. Regeringen har tillsatt utredningar med syfte att effektivisera vissa delar av plan- och bygglovsprocessen men här kan man göra mer genom att till exempel se över lagen om riksintressen och överklagandeprocessen. Investeringar i infrastruktur, såväl för ny som underhåll av den befintliga, behöver höjas. Jag noterar med glädje att flera ministrar nyligen framhållit detta samtidigt som Anders Borg anser att svensk ekonomi ser bättre ut än väntat. Låt oss hoppas att det gör avtryck i höstbudgeten.
En effektivare plan- och bygglovsprocess och infrastrukturinvesteringar på en långsiktigt hållbar nivå är nödvändigt men måste kompletteras med en friare hyressättning, som bör fasas in under en 10-15 årsperiod och kompletteras med ett bostadsstöd på individnivå.
Behovet av en friare hyressättning påtalas ofta av olika från byggbranschen fristående aktörer, OECD och Konkurrensverket är två exempel. Många politiker inser problemet men i riksdagen och regeringen finns ingen som vågar ta i frågan och därför kommer vi att få leva med fortsatta larmrapporter om bostadsbrist.