Först ett historiskt perspektiv. Dåvarande Statens Vägverk började i slutet av 1960-talet införa datoriserade massberäkningar och man ritade en del perspektivskisser för att visa hur planerade vägar skulle ta sig ut i terrängen. J&W, dagens WSP, utvecklade tillsammans med HSB det på 1970-talet unika systemet BeRit, för beräkning och ritning.
Under 80-talet introducerades ritsystem för stordatorer och projekt som Stockholm Globe Arena ritades nästan helt med datorstöd. Under 80-talet kom de tvådimensionella PC-baserade ritprogrammen som på några år fick mer eller mindre alla projektörer att börja med CAD – men var det egentligen Computer Aided Design? – nej snarare Computer Aided Draftning, det vill säga enbart ett ritverktyg och inte så mycket mer. Man blev snabbare på att rita, men det är inte säkert att det gagnade slutprodukten, som självklart inte är snygga ritningar utan byggnadsverk som uppfyller alla krav på funktionalitet, estetik, teknik och ekonomi.
Under det senaste decenniet har 3D CAD kommit med stormsteg och nu pratar vi bim. Många börjar se att det inte bara 3D-tekniken denna gång, men ett nytt sätt att arbeta, där effektiviseringen blir tydlig och vi har större möjlighet att uppfylla alla kundkrav, både på kort och på lång sikt.
Inom vår sektor har introduktionen av nya verktyg i huvudsak gjorts genom "technology push", några entusiastiska individer och företag har sett fantastiska möjligheter och försökt trycka ut tekniken till sina kunder. Man har lyckats värva ganska många entusiaster i sina kundled och dessa har i sin tur fortsatt att trycka ut tekniken till sina kunder. Och sist i kedjan har slutkunden stått, ganska ofta med känslan att man inte har styrt själv, utan fått ta det som erbjudits. Hela tiden har utvecklingen i huvudsak varit teknikdriven och inte driven av marknadens efterfrågan.
Samhällsbyggnadssektorn är stor och sammansatt av många olika typer av företag och inom varje företagsgrupp finns många företag, stora som små. Processerna och formerna för samverkan är på övergripande nivå ganska gemensamma, men olika genomförandeformer, upphandlings- och samarbetsformer gör att kombinationsmöjligheterna blir väldigt många.
Möjligheten att utveckla en process som kan användas i alla projektsituationer blir begränsad och det behövs en hel del flexibilitet för att lösningarna ska passa alla. Detta har sannolikt också hämmat utvecklingen.
Det är bra att duktiga och ambitiösa leverantörsföretag har legat på under många år och spritt sina produkter och tjänster och exemplifierat vad de kan göra för nytta. Men först när detta kombineras med en starkare efterfrågan och konkreta krav från kunderna blir det riktigt bra.
Vad vi kan hoppas på och som vi tycker att man ser ganska tydliga tecken på de allra senaste åren, är att kunderna blir mer aktiva på att ställa krav.
Tillräckligt många byggherrar och fastighetsägare börjar se möjliga nyttoeffekter i sin egen verksamhet, för att börja ställa krav på nya arbetssätt och processer. Vi bygger inte för byggandets skull. För varje byggnad eller anläggning finns en verksamhet som ska fungera så bra som möjligt och till rimliga kostnader, ofta under mycket lång tid.
Det är glädjande att se att fler och fler krav på effektiva bygg- och förvaltningsprocesser ställs från verksamheterna – vårdansvariga på sjukhus, utbildningsansvariga i skolor, produktionsansvariga i industrier, boende i bostäder etcetera.
Med tuffa krav från de yttersta användarna identifieras de riktiga marknadskraven – en "market pull" som drar fram goda lösningar från alla led.