byggindustrin

I ett rum med utsikt, på sjätte våningen på Avenue Louise 225 i Bryssel, har sju män och åtta kvinnor samlats. Det är ledamöterna i TEC-3, FIEC:s teknik- och miljöutskott.

Högst upp på dagens agenda står det nya ramdirektiv för avfall som politikerna i rådet och parlamentet kommer att ta ställning till inom kort. Det handlar om när uppgrävd jordmassa ska betraktas som avfall - så fort den är uppgrävd och ska transporteras någon annanstans - eller som byggarna vill - först när den hamnar på tippen. Ofta används jordmassor som inte behövs vid ett bygge som fyllningsmaterial vid ett annat.

Frågan är viktig för de europeiska byggarna och FIEC har lobbat i flera år för att få igenom sina önskemål. Hanteringen av avfall är förenad med stora kostnader och därför är definitionen av avfall viktig. De franska, italienska, holländska och belgiska ledamöterna är särskilt engagerade.
Frågan är hur FIEC ska agera för att få igenom sina synpunkter? Mötet beslutar att i första hand hålla fast vid sin tidigare ståndpunkt och skriva till rapportören i parlamentet, som utreder frågan, och trycka på. Om det inte går ska man försöka modifiera sina krav - men först i ett senare skede.
-"This will go to the bitter end", säger John Goodall.

Han är TEC-3s samlande kraft sedan 15 år tillbaka och ska fylla 65 år dagen därpå. Vid hans sida sitter Frank Faraday, även han engelsman, som ska ta över. Han har ingen erfarenhet från byggbranschen, men väl från Brysselpolitiken, och att bygga är ju inte "rocket sience", som John Goodall uttrycker det.
Och kunskap om politikens alla oskrivna regler och lagar, och en känsla för vilka argument som ska levereras när och till vem, är en lobbyists störta tillgång. Vilken framgång FIEC kommer att ha med avfallsdirektivet beror mycket på vad som ligger "på bordet" i övrigt. I Bryssel, politikens Mecca, handlar det om tjänster och gentjänster. "We´re in the compromise buissness", som John Gooddall slår fast i en annan av sina truismer.

– Det handlar inte så mycket om fakta, utan om politik. Det är ett spel på hög nivå där det handlar om att ge och ta. Det får man inblick i när man förhandlar. Ibland pratar man inte ens om samma frågor, man måste veta om alla andra länders problem och sedan köpslå, berättar Danielle Freilich, miljöansvarig på Sveriges Byggindustrier (BI) är en av ledamöterna i TEC-3 och BI:s främste lobbyist i Europa.

Det handlar om att få med sig de stora länderna och få dem att trycka på rätt knappar.
–Man måste veta vem som är vän och vem som är fiende och vilka som är allierade. Det är människor bakom alla beslut - inte robotar, säger Danielle Freilich.
Med sin bakgrund som kemist och efter 10 år på BI är hon väl insatt i de miljöfrågor som rör byggindustrin. Hon är den på BI som engagerat sig mest i FIEC:s arbete.

Annars är europaarbetet ganska lågt prioriterat på BI.
– En förklaring kan vara att det är trögt och att man inte ser några resultat. Men jag står på mig och försöker delta i mån av tid, säger Danielle Freilich.
REACH, den nya kemikalielagstiftningen som trädde i kraft den första juni 2007, var en fråga där Danielle Freilich var djupt engagerad. Det tog henne två år att övertyga de europeiska byggarna i FIEC att kemikaliefrågan också hörde hemma på deras bord.
– För att lyckas med lobbyarbetet gäller det att man är med tidigt i processen och bildar allianser och oväntade kombinationer för att påverka. Ofta ser politikerna industrin som en röst, men så är det inte och det gäller att profilera sig och skapa sin egen röst. Då kan vi få bättre genomslag, säger Danielle Freilich.

När det gällde REACH lyckades FIEC sluta en allians med handeln och därigenom få ytterligare kraft bakom sina ståndpunkter
– Det enda sättet att lobba är att ha ett konkret förslag. Vi betade igenom punkt för punkt och lämnade förslag till ändringar till alla parlamentariker, berättar Danielle Freilich.
I somras trädde REACH i kraft. Men Danielle Freilich tror att lagstiftningen kommer att fungera fullt ut först 2009, eftersom det krävs en samordning mellan arbetsmiljö- och kemikalielagsstiftningen i Sverige.

Hur REACH ska implementeras och följas upp är också en punkt när ledamöterna i TEC-3 sammanträder i Bryssel denna den första fredagen i februari. På dagordningen står bland annat utbyte av kemikalier och ett informationsprogram för kemiska produkter i byggindustrin.

Ett svagt mummel lägger sig som fond till diskussionerna. Det är fransmännen som pratar sinsemellan. På många sätt ligger Sverige steget före när de gäller de här frågorna. Åtgärder som nu diskuteras i Europa , när det gäller asbest och PCB i fogmassor exempelvis, har genomförts i Sverige. Asbest förbjöds i Sverige 1976, men bara för några år sedan i EU.
– Man blir lite trött, suckar Danielle Freilich, men det är ändå väldigt bra att frågorna hamnar i fokus.

Att det går långsamt och trögt är en av svårigheterna med att arbeta mot Bryssel, tycker Danielle Frelich, men på något sätt är det ändå mödan värt. BI kan vara med och bidra med goda exempel.
– Vi kan visa på lyckade projekt där vi har varit framgångsrika och exportera dem, säger hon.

FIEC:s tekniska ledamöter har tagit paus. Danielle Freilich samtalar livligt med Frank Faraday, mannen som ska ta över efter John Goodall. De byter kontaktuppgifter. Fransmännen pratar sinsemellan och italienskan kollar mobilen. Så kommer direktör Goodall in i rummet och mötesdeltagarna samlar ihop sig. Nu väntar samtal om socialt och ekonomiskt/ekologiskt hållbara byggnader. Danielle Freilich nämner att Skanska, som har en vision om detta kanske kan delta i ett möte och berätta lite.

En annan punkt på TEC-3s agenda är den så kallade Zagrebdeklarationen och det reviderade byggproduktdirektivet, som EU-kommissionen väntas presentera nu i februari. Sveriges miljöminister Andreas Carlgren (c) har skrivit en särskilda inlaga i samband med detta, där man önskar att ett livscykelperspektiv förs in vad gäller hälso- och miljöpåverkan från byggprodukter, och att alla material ska ha information om farliga substanser.
Ingen vid bordet verkar ha något att invända mot the ”The Swedish letter” så diskussionerna går vidare till frågan om nya tröskelvärden för direktivet om energideklaration av byggnader. Enligt ett förslag ska de ändras till att gälla alla byggnader - inte bara de som är större än 1000 kvadratmeter.
– Det är bra. Då kommer det att omfatta nästa alla byggnader, säger John Goodall. Jag ser inget hinder för att det ska hindra renovering.

Det är ett ämne som engagerar europeerna. Mr Goodall anser att energifrågan är den enskilt viktigaste frågan för byggindustrin just nu. 40 procent av koldioxidutsläppen i Europa kommer från byggnader. I Sverige är siffran 20 procent. Här kan byggindustrin göra en skillnad – och samtidig se till att säkra jobben för en lång tid framöver.

– Att renovera byggnader är det bästa sättet att rädda planeten och sänka koldioxidutsläppen. Ska vi lyckas sänka utsläppen av växthusgaser med 20 procent måste vi göra det, säger John Goodall, som välkomnar den energideklaration av byggnader ska genomföras i EU:s medlemsländer.

Han anser att en stor pusselbit till att lösa problemet med utsläpp av växthusgaser finns byggbranschen. We´re in the Solution Busissness, som han säger, men någon måste betala.
– "There is no such thing as a free lunch". Hela Europa måste betala. Då är det dumt att göra detta dyrare. För byggarna handlar det om sysselsättning och möjligheten att göra en insats.
Därför har FIEC föreslagit är en momssänkning för renovering av byggnader och miljövänliga material för att främja renovering. I detta avseende går FIEC:s linje på tvärs mot BI:s. I Sverige vill byggindustrin hellre ha ett permanent ROT-avdrag, än olika momssatser för olika typer av tjänster.

En annan åtgärd som FIEC vill se i detta syfte är att fastighetskatten kopplas till energianvändningen.
– Det måste kännas i plånboken för att folk ska börja energieffektivisera sina hus. Det är viktigt att vi låter våra synpunkter komma till känna, säger John Goodall.
Det börjar närma sig lunch. TEC 3:s ledamöter har betat sig igenom dagordningen. Det är dags att sätta tänderna i smörgåsar – och eftersom vi är på kontinenten blir det vin till maten.